Vi som kristna utvärderar ibland oss själva och funderar på vad församlingen är till för (internt kallar vi det kanske för hur vi ska driva mission). Återger här några tankar som slagit mig - återigen från mitt Londonperspektiv.
Besökte igår ett nystartat församlingsprojekt som kallas London Live i Notting Hill. Det drivs av ett gäng ungdomar i London, många med sin inspiration och utbildning från Newbold Collage. Gemenskapen var öppen och välkomnande, man hade drop-in före mötet där det serverades fika. Mötet var öppet för tankar hur veckan som gått varit och omtanke/bön för det som berör och känns tungt. Musiken i tillbedjan är lugn och bjuder in en närvaro av den Helige Ande. Människor blir berörda, ser speciellt en handikappad kille som varsamt omfamnas av sin följeslagare. Undervisningen handlar om hur Gud, genom sin Helige Ande leder oss framåt mot målet, precis som en GPS. Skulle vi åka fel finns alltid möjligheten till "re-routing". Hela mötet var alltså i en välkomnande anda och fyllt av Londonbesökarens vardagliga frågor och behov.
Men det som kanske berörde mig mest var att församlingen satsade på att göra skillnad i sitt lokala sammanang. Kollekten gick till att ge stöd för ett hospice för svårt sjuka barn. Där finns ett stakt exempel på vad "mission" handlar om.
Lite senare på kvällen läser jag en kommentar på Facebook att svensk fattigdom har många ansikten. Jag ger dig som läsare utmaningen att se ett konkret exempel på vad "mission" kan handla om i vår tids svenska samhälle. Länken/tankarna är Göran Skyttes från en ledarkommentar i Svenska Dagbladet.
Läs - och ge gärna feedback.
Min förhoppning är att vi med dessa två exempel kan se hur vi bygger Guds rike - här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar