Den som känner till Adventkyrkan vet att det i en tidig fas av samfundets utveckling fanns en amerikansk ledarprofil med namnet Ellen G White (1827-1915, EGW) som gav ett bestående avtryck i rörelsen. Hon skrev ett stort antal böcker som getts ut i sin helhet, eller ofta i tematiska redaktionella verk.
Officiellt är EGW en del av Adventkyrkans fundamentala trospunkter där hon ges epitetet Profetians Ande. Hon anses ha haft flera direkta visioner från Gud som har avgörande betydelse för samfundets tro och utveckling. Även om det officiellt sägs att Adventistsamfundet har en grund i Sola Biblica blir ändå principer och tolkningar av Ordet belysta utifrån Ellen Whites perspektiv som gärna s.a.s. får sista ordet.
Listan skulle kunna göras lång på diskussioner och frågor som pågår hur vi idag kan relatera till hennes skrifter som skrevs i ett pietistiskt weslianskt historiskt sammanhang. En huvudfråga är givetvis i vilken grad - och på vilket sätt vi kan förhålla oss till hennes andliga anspråk. Kan vi säga att hon var Guds Profet, eller omvänt, kan vi se henne mer som en vanlig människa med ett mått av gudagivna andliga gåvor?
Jag har länge känt att det inte är progressivt att här ta upp en internkritisk fråga på bloggen. Det är heller inte en fråga som hjälper en värld som håller på att svälta ihjäl, fysikt och andligt. Då är det en hängiven Jesustro det jag helst vill skriva om.
Men - och det är med smärta jag skriver det - frågan om EGW håller på att förlama ett helt samfund eller åtminstone enskilda församlingar. Hur ska man kunna gå framåt om inte en ärlig dialog kommer upp på ytan och inte tystas ner? Tystnaden kan antingen bero på rädsla att uppfattas rebellisk, men givetvis också av omsorg och respekt för de som bygger mycket av sin religiösa upplevelse på EGW's vittnesbörd. Enskilda församlingar kan välja bort, eller tysta ner personer som inte uttrycker sig med den rätta koden. Trenden är pro EGW och fundamentala trosfrågor ges allt större fokus, med den nye världsledaren Ted Wilson och ungdomsevangelister som pådrivare.
Därför behövs en ärlig, medmänsklig dialog, där vi vågar prata öppet och ödmjukt om kärna i adventismens tro. Samtidigt som dörren står öppen för nya yttringar av en Jesuscentrerad tro som sätter fokus på dagens behov -enligt den linje vi skrivit flera artiklar om här på bloggen.
Inspirationen att sätta ner foten beror att jag bland mina norska Facebook-vänner de senaste dagarna insett att jag har många med mig som ställer samma allvarliga frågor om samfundets utveckling - och inte mår bra av det. Jag vill inte heller må dåligt av att inte vara ärlig och öppen med mina känslor och frågor. Kyrkan ska vara den plats där vi stöttar varandra och bygger upp, inte en plats där man är livrädd att trampa på minor.
Nu får det bära eller brista - den Store Guden kommer att desarmera minorna. Våga vara ärlig - de verkliga vännerna kommer alltid att finnas där.
Inlägg
6 kommentarer:
Bristen på kommentarer säger väl allt, eller?
ne, du tvivlar på om Ellen G. White är en sann Guds profet?
Jag skulle vilja utmana dej att skriva ner något som har bidragit till att du tvivlar på hennes äkthet och kallelse.
@ Martin: Du har nog rätt. Den norska tråden på Facebook var ett undantag där man hade en kostruktiv dialog om hur EGW gett frälsningsvisshet eller snarare ovisshet och skuldkänslor.
@ Keith: Listan är lång på frågor runt EGW´s profetiska anspråk som har och fortfarande diskuteras på nätet. En del av denna diskussion är överdriven, men andra delar är sund och befogad.
Jag ställer frågan tillbaka - vad är en sann Guds Profet? Har inte Andens gåvor en ny innebörd i nytestamentlig tid? Vad har vi att förlora på att se henne som en andligt inspirerad människa, som ibland hade viktiga saker att säga sin samtid, men som också ibland misstog sig?
Det som behöver diskuteras är att vi är tydliga med att en tro bygger på Jesus och hans budskap. Då är Bibeln tillräcklig. Sola Biblica. Det behövs ingen mellanhand som tolkar bibeln åt oss - inte ens EGW.
Sist - men viktigast - den tradidition som byggts upp inom adventkyrkan med dess fokus på EGW har skapat en atmosfär av skuld och ovisshet kring frälsningsfrågan. Många med mig är barn av denna tro, och behöver höra fridens och kärlekens evangelium som sätter oss fria från den traditionella pietismen som EGW stod för. Det finns givetvis moderna adventister som omtolkar EGW och väljer ut hennes evangeliska linje. Det är inte de som mår dåligt, de får gärna behålla sin syn på EGW. Men de som fått höra den andra sidan av EGW mår inte lika bra utan behöver få ett erkännande att det faktiskt har funnits en överdriven tro på henns betydelse, som ibland satt henne över Bibeln och framför Jesus.
Flera med dig har ställt mig frågan - "tror du på EGW?". Mitt svar är - jag sätter min tillit till Jesus - att "tro" på en människa med hennes möjlighet till brister är inte relevant för tron. Bara Jesus och Guds ord är det.
@Martin C: Kanske det. Eller så beror bristen på att få läser denna blogg... :-/
@ne & @Keith: För mig är EGW en människa som (såvitt jag kan bedöma) sannolikt hade profetians gåva. Och hon, liksom alla andra med gåvan, skall underställas det Paulus säger i 1 Kor 14:29 om dem som utövar profetians gåva: att "de övriga skall pröva vad som sägs". Med andra ord: det profeten säger är inte per automatik felfritt. Lika lite som att t.ex. den som har barmhärtighetens nådegåva automatiskt utövar fullkomlig barmhärtighet.
Så ja, enligt min mening kan EGW ha varit en sann Guds profet, men allt hon sade är inte nödvändigtvis sant. Exempelvis sätter jag frågetecken på EGW:s påståenden att de tio budorden blev tonsatta (Vägen till mognad, s. 49), att martyrerna har en röd bård på sina himmelska klädnader (Christian Experience and Teachings of Ellen G. White, s. 63), eller för hennes utsagor om ofallna världar och att änglar som besöker jorden måste uppvisa gyllene kort vid himmelens port (Christian Experience and Teachings of Ellen G. White, kap 13). Det kan vara så som hon beskriver det, men eftersom jag (och adventismen i stort) skriver under på sola scriptura så måste jag ställa mig agnostisk till den typen av "tillägg" till Bibeln.
Vad gäller hopblandningen av "profetians ande" och profetians gåva så har jag skrivit om det tidigare.
Vad gäller EGW:s roll så kan det noteras att många av de problem som finns idag uppstod efter att EGW dog. Låt mig citera samfundets egen historiker George R. Knight: "The decades after Mrs. White's death in 1915 witnessed a continuing and even escalating trend to put her writings at the center of Adventist theology and an ongoing tendency to expand the mythology surrounding her life and ministry. Thus such ideas as her being a hundred years ahead of her time and her counsels being unique, inerrant and verbally inspired had a wide circulation as did the belief that all her ideas and facts came to her through heavenly revelation." (A Search for Identity, s. 184, min kursivering)
Skuld, orsakas av att vi gör något som vi vet går emot Guds vilja. Det är den helige Andes verk att visar på vad som är synd i våra liv.
Joh 16:8-11
Har man läst Ellen G. Whites böcker stöter man ibland på tillrättavisningar som går emot vår vilja att gå vår egen väg. Att vara politiskt inkorrekt är en av kännetecknen på en sann profet. Vi vill oftast höra sådant som är behagligt och förföriskt - eller hur?
Skicka en kommentar