fredag 24 april 2009

Adventist aktivister

Det är inte ovanligt med aktivister idag. Populära rättegångar med domslut som fallit under de gångna veckorna har skapat en folk- (läs ungdoms) rörelse i Sverige. Spännande att se var den nya formen av nätdemokrati kommer att landa.

Men det som är ännu mer spännande är att jag idag hittade fram till en adventistblogg Adventist Activism. En snabb titt på bloggen visar ämnen som:

  • Microlån via Kiva
  • Socialt entreprenörskap
  • Engagemang för att bekämpa fattigdom

Ämnen som vi berört på denna blogg.

Med värme i hjärtat upptäcker jag att vi har syskon där ute på nätet som har i grunden samma riktning som vi vill uppmuntra.

God bless You - Seventh-day Adventists for a Better World

onsdag 15 april 2009

Att mala gudsbilden till stoft

Det andra budet av de tio uttrycker ett förbud mot att göra sig en gudabild och tillbe den. I vår tid viftar vi lätt bort detta och säger oss inte tillbe någon gudabild. Eller? Tänk om förbudet inte gäller bara gudabilder av trä eller metall, utan också våra mentala bilder av Gud? Det är skillnad på att tillbe Gud och att tillbe min bild av Gud...

Vilka bilder av Gud bär vi på? Kanske bilden av Gud som vår kosmiske springpojke. Våra böner avslöjar möjligen oss: "Hjälp mig med provet", "välsigna vårt styrelsemöte", "gör så att X blir frisk"... Missförstå mig inte: Vi kan och ska komma till den Allsmäktige med våra önskemål. Men om våra böner till 80% består av sådana önskemål, har vi då börjat tillbe den kosmiske springpojken snarare än Gud själv?

Eller kanske är det bilden av Gud som den oändliga mjukheten. Flanellografbilden av Jesus som bär ett lamm i sina armar, predikandes kärlek som en första århundradets Thomas di Leva. En Gud som agerar krockkudde och lindar in oss i bomull som beskyddar oss från livets hårda törnar. Om tron kommit att huvudsakligen handla om gosighet och trygghet kanske vi har börjat följa flanellograf-Jesus snarare än den levande Kristus.

Eller kanske är det bilden av Gud som likt en sträng bilskollärare kommenterar alla våra fel (och tiger tyst när det går bra). Ja, vi blir onekligen moraliskt bättre människor och duktigare på att ta oss fram på livets vägar med en sådan Gud. Men blir vi lyckligare och kärleksfullare? Är denne stränge bilskollärare någon som vi egentligen vill leva med?

Många fler bilder skulle kunna nämnas... Våra bilder hänger nödvändigtvis inte ens ihop. Gudsförnekaren ser det som ett problem att Gud tillåter ondskan, men är heller inte nöjd om vi börjar tala om Guds dom över det onda. Gudsförnekaren har alltid en gudsbild till hands som är tacksam att förneka, och hon undviker därför mötet med den verklige Guden bakom hennes gudsbilder.

Den troendes gudsbilder kan också hindra mötet med en verklig Gud. Flanellografbilden skymmer Mästaren som välter månglarnas bord och vill åstadkomma en förändring till det bättre. Springpojksbilden begränsar relationen till en affärsmässig nivå: Så länge springpojken gör som vi vill tror vi oss ha en fantastisk relation, men om (när) han vägrar dissar vi honom. Och en bilskollärar-Gud reducerar Fadern till en jurist, eller möjligtvis en livsstilscoach.

Vår strävan att förstå Gud går lätt över i en önskan att kontrollera Gud. Ja, Gud är t.ex. en god Fader som vi kan vända oss till i vår hjälplöshet, bilden i sig är korrekt. Men när vi börjar förvänta oss att Gud (nästan) alltid är som bilden och inget mer, då har bilden övergått från att vara något som hjälper oss att förstå Gud till att bli Gud. Och då bör man göra samma som israeliterna gjorde med guldkalven: Mala den till stoft, och återvända till en verklig Gud. (2 Mos 32:20. Notera att guldkalven var ett brott mot andra budet, inte det första!)

I Daniel 3 läser vi hur Shadrak, Meshak och Aved-Nego vägrar tillbe den gyllene statyn, och de säger till kungen: "Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest." Wow! De hade en bild av att Gud kunde rädda dem, men även om gudsbilden inte skulle visa sig stämma, så skulle de ändå tillbe Gud.

Gudsbilden får aldrig bli vår Gud. Såsom vi människor tillåter oss själva vara människor måste vi låta Gud vara Gud. Också Gud är en person, med vilja, känslor, avsikter, etc. Vi kan inte stoppa Gud i en låda, eller hänga hans porträtt på en vägg. Gud är inte kontrollerbar. Vårt hopp står till att Han är god.

söndag 5 april 2009

Världen snurrar fortare -

Adventister har en tradition att följa vad som händer i världen. När det fungerar som bäst ger det förutsättningar för att bygga den kristna värdegrunden i det lokala sammanhanget. Som individ, som församling och som samfund.

Men samma händelse kan också ge helt olika vinklingar, naturligtvis inte oväntat med tanke på alla intresseinriktningar som finns i samhället, men onekligen intressant när det förekommer inom ett mindre kristet sammanhang. Ett exempel jag tänker på är G20-mötet som nyligen avslutades i London. Å ena sidan har jag trossyskon som ser en trend mot en enad världspolitik som med ekonomiska medel kommer att bilda ett världssamfund och därmed lägga grunden till en slutlig världsregim som man fruktar ska förtrycka kristna värderingar (exempelvis en fri tillbedjan och efterlevnad av Guds principer). Men en anna sida i samma nyhetsflöde talar om att G20-länderna nu tar ett större ansvar för att bekämpa fattigdomen i världen. Vilka glasögon använder vi? Personligen har jag använt det senare synsättet och t.ex. uppmuntrat nätverk som ONE att arbeta för en bättre situation i världen. I mitt perspektiv som kristen känns det mer angeläget att söka efter, och reagera mot, orättvisor i världen än antaganden om förföljelse och vedermödor riktade mot min individuella frihet. Kämpar vi för andras frihet, kanske vi har vänner den dag vår frihet begränsas.

Jag vill avsluta med ett videoklipp som visar exempel på en värld som snurrar allt fortare. Konsekvenser av en värld där Internet länkar samman människor, en värld där traditionella mönster bryts, där det ske stora omstruktureringar i handel, produktion och utbyte av tjänster.

Väljer vi att se möjligheter - eller hot? Vad tycker du?