Relationen till andra troende

Adventismen har traditionellt haft en avvaktande, även skeptisk, hållning till andra kristna samfund. Samfundet syns inte mycket i de ekumeniska sammanhangen, och där man medverkar sker det med försiktighet. T.ex. är man observatör och inte fullvärdig medlem i Sveriges Kristna Råd. På det lokala planet har jag mött detta t.ex. genom att man ifrågasatt det lämpliga i att hyra ut vår adventkyrka på söndagar till en syrisk-ortodox församling.

Detta beror på att man i den historiska traditionen har varnat för den fallna kyrkan, och sett adventismen som "kvarlevan", dvs den sista sanna församlingen innan Jesus kommer åter. Samtidigt har man betonat att man tror att Guds folk finns i alla kyrkor. Skepticismen har alltså riktats mot kyrkliga organisationer, inte människorna i dem.

Jag tror att man skulle göra klokt i att spegla sig själv i den spegel man håller upp för andra. Risken att fastna i former, läror och traditioner finns hos oss också. Det är förmätet att tro att människorna i ett visst samfund skulle vara immuna mot det, men inte andra.

Adventismen har något att bidra med till den universeella kyrkan. Det finns sådant som vi är bättre på än andra - liksom andra är bättre på annat, och där adventister har något att lära. Som progressiv adventist ställer jag inte upp på idén om att vi skulle ha något slags monopol på sanningen. Ingen har monopol på Gud - inte ens Guds egendomsfolk.

---

Jag har själv blivit rikt välsignad av kristna från många olika samfund och bakgrund. Det är många författare och talare utanför adventismens krets som hjälpt mig vidare på min vandring med Jesus. De har burit frukt i mitt liv.

I Matt 7:15-16 varnar Jesus för falska profeter. Och han talar om hur man känner igen dem: "På deras frukt skall ni känna igen dem." Den som vill bedöma dessa kristna författare, talare och medvandrare utifrån deras teologi bör betänka att det är frukten Herren sade att vi skulle bedöma dem efter.

---

Luk 9:49-50 gav mig nyligen ockå ett perspektiv på frågan:

Johannes sade: "Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn och försökte hindra honom, eftersom han inte följde dig som vi." Men Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."

Mannen var inte en av lärjungarna. Han var tydligen inte ens en "hang-around" eftersom han inte var känd av lärjungarna. Vi vet inget om mannens teologi - det är möjligt att den hade en del brister som hade kunnat korrigeras om han hade varit en av lärjungarna.

Men trots mannens alla eventuella brister: Lärjungarna hade inte monopol på Jesus. Det kan t.o.m. vara så att "vi" rent objektivt är närmare Jesus än "dom", men Jesus ord är ändå: Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er.

---

Församlingens pastor var på ett möte med ledarna från stadens kyrkor. Svenska kyrkans biskop inledde ungefär så här: "Om man ska gå ihop så måste man ju kompromissa. Så låt oss gå varvet runt och alla får säga vad de är beredda att kompromissa från." Ja, tjena! Om det är utgångspunkten så kan vi lägga ner hela ekumenikprojektet på en gång. (Det blev aldrig klarlagt på mötet vad kyrkorna kunde kompromissa från- det var nämligen ganska många som tyckte att infallsvinkeln var något bisarr.)

Ska samarbete vara meningsfullt så måste man ägna sig åt addition, inte subtraktion. Om vi ödmjukt lyssnar, respekterar olikheterna och lär av varandra så blir summan större än de ingående enheterna. Detta är något alla kristna bör ha som utgångspunkt i gemensamheten. Det finns tyvärr ibland en trend i det kristna samarbetet att man vill subtrahera sig fram till den minsta gemensamma nämnaren - och även den riskerar emellanåt att bli för liten.

---

Till sist: Om vi kristna - som tillber samme Gud, har blivit frälsta av samme Frälsare, och har tagit emot samma Ande - ska dela samma himmel och samma evighet tillsammans, hur motiverar vi då vår ovilja att här på jorden främja viss gemensamhet, t.ex. genom att låna varandras lokaler eller delta i vissa gemensamma projekt?

Progressiv - evangelisk eller någon annan stämpel?

I den här bloggen är rubriken evangelisk-progressiv adventism. Bara det ordvalet kan få någon att reagera och tycka att tillvaron kategoriseras med begrepp som i sig kan ha olika betydelse. Dessutom blir vi, på gott och ont indelade i olika läger. Här väljer vi att se det som exempel på olika tankeriktningar som idag finns inom Adventkyrkan - vare sig man är liberal, traditionell, historisk, progressiv, evangelisk eller historisk. Vi som skriver här önskar tolerans och förståelse - för även om alla inte håller med i allt så är Adventkyrkan en gemensam plattform för människor som ser Jesus som sitt främsta hopp - både i nuet och i framtiden.

Vad kan då läggas i begreppet evangelisk? Jo - framförallt att Jesus och berättelsen om hans tid på Jorden är centrum i den kristna tron. Vi kan bara få en aning om vem Gud är genom att studera vem Jesus var och vad han prioriterade i sitt liv. Hans liv - och försoningen genom hans död på korset är den absoluta höjdpunkten i Guds plan att återupprätta en relation med oss människor. Men det slutar inte där - fortfarande idag lever Jesu vittnesbörd vidare genom kyrkan - kristna människor (synliga såväl som osynliga) som har sagt ja till Honom och som bär Hans exempel att se medmänniskan framför sitt eget ego. Begreppet "sanning" kan bara få betydelse i en relation till Jesus. Bibeln som är vår bästa källa att söka evigheten är bara en begränsad bok av tomma ord - om vi inte låter Ordet fyllas med Liv - Jesus Kristus. Då blir Ordet en källa till hopp och vishet - och mindre en faktabok som är grund till all slags spekulation och påståenden.

Progressiv då? Betyder i grunden att gå framåt, att utvecklas, att inte stå still. Bilderna och verktygen som användes av de första adventistpionjärerna kanske inte längre säger samma sak idag som de gjorde för 150 år sedan. I ett postmodernt samhälle behöver vi nya uttrycksätt för att förmedla en trovärdig bild av Skaparen och av den livgivande Mästaren. Det är fortfarande samme Kristus, samma frälsningsplan, men språket, verktygen och bilderna kan vara annorlunda. Här finns också ett stort behov av äkthet och ärlighet. Vi kan med stor ödmjukhet behöva erkänna att den kristna kyrkans resa genom historien inte alltid hjälpt människor att se en levande Jesus. Många gånger har bilderna blivit det viktigaste och skymt sikten på Jesus. I ett progressivt tänk handlar det också om att erkänna att bilden på Jesus håller på att förändras inom kyrkan - vi har sedan 90-talet en helt ny öppenhet inför att förstå Jesus utifrån hans historiska sammanhang. Kyrkliga ord som t.ex. frälsning, helgelse och omvändelse måste ses i ljuset av den historiskt baserade Jesusbilden. Progressen - tar sin utgångspunkt i ett land ockuperat av Rom för 2000 år sedan och försöka se förbi de dimridåer kyrkans historia lagt ut sedan dess.

Ett evangeliskt progressivt synsätt kan innebära nya prioriteringar jämfört med den traditionella adventismen. Några av de 28 trospunkterna får kanske lägre dignitet och kan komma under debatt och ges en generellare innebörd. Någon trospunkt kan kanske tom. anses som adiofora, dvs. inte frälsningsgrundande. De som står för en historisk tolkning av "adventbudskapet" känner då inte alltid igen sig och upplever sig hotade. En stor förståelse för varandra och de känslor som uppstår är då en del i ett kärleksfull kristen gemenskap. Frågan - "hur tänker du då?" är en bättre utgångspunkt för dialog än påståendet - "du tror inte på adventbudskapet!" eller "hur kan du vara så insnöad så du inte ser...".

Förhoppningsvis kan vi på denna blogg fortsätta en konstruktiv dialog kring frågor som handlar om bibelsyn, vårt kristna uppdrag och hur vi tillsammans kan se en tydligare kristusbild.