söndag 28 september 2008

Trospunkter, metoder och Jesus

Satt på ett församlingsmöte under helgen. Frågan på agendan var hur vi kunde utöka dialogen att lösa en intern tvist som pågår. En dialoggrupp har träffats under året och kommit fram till att en orsak till konflikten är att det finns olika infallsvinklar att tolka och tillämpa de 28 trospunker som Adventistsamundet tillämpar. Under mötet lades det till en fråga som vållar oenighet - nämligen i vilken grad vi kan ta intryck från andra samfund och deras metoder och undervisning. Speciellt är församlingens tidigare engagemang i Willow Creek och tankar kring församlingsutveckling en het potatis. Resultatet från mötet blev att vi går vidare och skapar en dialog kring de 28 trospunkterna för att lyssna, lära och förstå bättre vilka grunder som ligger bakom de olika synsätten.

En enkel, men effektiv utgångspunkt i en sådan dialog måste vara att gå till Mästaren själv. När Jesus fick frågan vilket bud som var det det största i lagen svarade han "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...sedan kommer ... Du skall älska din nästa såsom dig själv". Jesus avrundar med att betona att lagen och profeternas budskap vilar på dessa enkla grunder. Matt. 22:34-40.

28 trospunkter, må så vara att de sammanfattar det genuina inom adventismen, måste också kunna mätas mot samma måttstock som Jesus lägger fram. Testa hur varje trospunkt pekar på kärleken till Gud och hur den kan ge en tydlig påminnelse hur vi bättre kan tjäna Jesus och våra medmänniskor. Mästarens principer i Matteus 22 leder till det oundvikliga - om min tolkning av en trospunkt är definitiv och orubblig så måste jag ändå älska och repektera en medmänniska som tycker annorlunda.

Utmaningen blir att se Jesus i varje trospunkt. Utmaningen blir att inte låta trospunkten skymma Jesus.

Sätt Honom först.

fredag 19 september 2008

Konflikthantering - del 2

För några veckor sedan skrev jag del 1 om konflikthantering. Om du inte läst den bör du läsa den först.

Så hur löste man denna konflikt? Vi hittar svaret i Romarbrevets 14:e och 1:a Korinthierbrevets 8:e och 10:e kapitel.

I Rom 14 kapitel klistrar Paulus etiketter på de olika grupperna: ”svaga i tron” och ”starka i tron”. Jag tror inte vi ska läsa in någon större värdering i ”stark” eller ”svag”; Paulus använder etiketterna deskriptivt.

På det objektiva planet ger Paulus de ”starka” rätt. En kristusefterföljare kan i objektiv mening ta sig tämligen stora friheter, i det här fallet äta kött som offrats till avgudar (dock med vissa begränsningar; se 1 Kor 10:21).

I samma andetag ger dock Paulus en förmaning till respektive grupp:

”Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det” (v 3).

Jag identifierar mig lätt med de ”starka”, och Paulus sätter tummen i ögat på mig: Visst ligger det nära till hands för mig att sucka och stöna över min ”svage” medvandrares tillkrånglade betänkligheter, och tycka att han/hon är lite väl petig och oupplyst.

Men Paulus sätter också en tumme i ögat på de ”svaga”:

”Den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar” (v 3).

Den nogräknade kan lätt kritisera andras val. Dömande budskap av typen ”du tar inte din tro på lika stort allvar som jag gör" bubblar upp, uttalade eller outtalade.

Det som däremot förenar båda grupperna är tre saker:

  1. En Gud som är stark nog att ta vara på både den starke och den svage (v 5).
  2. Bådas inre övertygelse och bådas ambition att ära Gud med det man gör (v 5-8).
  3. En osjälviskhet som spränger den egna komfortzonen.

Den tredje punkten är intressant: Avstå från köttätandet om det riskerar någons frälsning (Rom 14:15, 1 Kor 8:13). Men i 1 Kor 10:27-29 blir Paulus ännu mer radikal:

"Om en som inte tror bjuder hem er och ni tackar ja, ät då allt som sätts fram för er utan att för samvetets skull undersöka vad det är. Men om någon säger: 'Det här är offerkött', ät det då inte, av hänsyn till den som säger det och för samvetets skull - jag menar inte det egna samvetet utan den andres."
Läs om det där tills det svindlar och du känner olust i magtrakten – det är först då du insett vilken radikal osjälviskhet Paulus talar om!

---

I vår tid finns andra livsstilsfrågor: Kan man gå på bio? Vilken musik kan man lyssna på? Dansa? Trummor eller orgel i kyrkan? Händerna upp i vädret eller längs med sidorna när vi sjunger? Vegetarian, kosher eller allätare? Kaffe? Ett glas vin? Kan man sporta på sabbaten? Börjar sabbaten vid solnedgången, kl 18 eller sådär framåt kvällen? Jeans i kyrkan? Ordination av kvinnliga pastorer? Gudstjänst på förmiddagen eller eftermiddagen? Vilket bibelstudiehäfte? Vilken bibelöversättning? You name it…

Att tiga ihjäl skillnader är ingen lösning. Snarare behöver vi öppet kännas vid dem, och kanske låta Paulus etiketter "starka" och "svaga" klibba på oss var och en, och reflektera över vad "döm inte" och "se inte ner på" betyder i vår kontext. Tro det bästa om varandra! Tjäna andra osjälviskt! Ge varandra frihet (”där Herrens ande är, där är frihet”, 2 Kor 3:17)! Lita på att Gud är stark nog att ta hand om oss (Han klarar nog av det utan våra små livsstilsregler som en krycka)!

Ja, det måste säkert till en och annan praktisk kompromiss på vägen, men så är det ju i varje normalt hushåll. Och församlingen kallas ju bl.a. för ”Guds hushåll” (1 Tim 3:15)...

söndag 14 september 2008

Rykten om krig och Jordens undergång

Under veckan kablades nyheterna ut över världen om invigningen av den nya partikelacceleratorn, LHC vid Cern utanför Genève. Aftonbladet hade oproportionerliga rubriker om att sökandet efter Big Bang riskerar att skapa svarta hål som kommer att förinta Jorden. På skolan jag jobbar hade oroliga föräldrar ringt angående elever som förvirrat försökt tolka det mediala utbudet. Efterhand kunde vi skilja vidskepelse och rykten från sunt förnuft och realistiska slutsatser. Det man gör i Cern under vetenskapligt kontrollerbara förhållanden sker spontant och fortlöpande runt omkring oss i rymden och atmosfären utan att ge någon katastrofal konsekvens.


Nu är det inte bara media, speciellt sensationstidningar, som ägnar sig åt spridning av myter och rykten. Dan Browns "Änglar och demoner" ger sitt bidrag. Bakom veckans rykten döljer sig också en kristen fundamentalism som med alla medel vill motarbeta forskning som kan ge ytterligare ved på brasan om Big Bang. Det finns också en stark tro på konspiration – saker som pågår i hemlighet och som påstås kan underminera kristen tro och vår frihet. Den kristna kyrkans bidrag till en undervisning om ett framtida brinnande helvete (eller en lindrigare variant om en kommande dom) för de som inte väljer det kristna alternativet har också skrämt människor, både till och från kyrkan. Vi som kristna är inte utan skuld när det gäller att blåsa under dessa osakliga rykten om Jordens undergång. Jag kan faktiskt ge ateisten Sam Harris viss förståelse varför han vädjar till besinning angående överdrivna framtidsscenarior genom sin bok ”Letter to a Christian Nation”.


Är då Bibelns tankar, t.ex. Matteus 24 där Jesus talar om tidens slut inte relevant längre? Nej – snarare tvärtom. Vi behöver bara se på världen runt omkring oss som är fylld av svält, förtryck, maktmissbruk och globala miljöproblem för att förstå att det finns något bättre att sträva efter. Men att som kommunismen – lösa problemet genom att vända på bladet (före och efter revolution) – så kanske Jesus vill uppmana oss till att göra positiv skillnad för världens problem här och nu. Det handlar inte om passiv väntan. Budskapet om Riket (Matt 24:14) skall förkunnas innan tidens slut och det riket handlar om att vända sig till de svaga i samhället (Matt:25:34-36). Någon gång i framtiden ger oss Bibeln – och Jesus – ett hopp att vi slutligen har vunnit seger över smärtan och förtrycket. Bilden som målats på min näthinna med en avslutande parousia är inte skrämmande, snarare befriande och fylld av glädje. Vandringen mot det målet går ut på att ge andra försmak av det rike Jesus var förespråkare för – den tredje vägen som inte innebar revolution, skrämsel eller makt utan medkänsla, förståelse och kärlek – ett steg i taget…