Satt på ett församlingsmöte under helgen. Frågan på agendan var hur vi kunde utöka dialogen att lösa en intern tvist som pågår. En dialoggrupp har träffats under året och kommit fram till att en orsak till konflikten är att det finns olika infallsvinklar att tolka och tillämpa de 28 trospunker som Adventistsamundet tillämpar. Under mötet lades det till en fråga som vållar oenighet - nämligen i vilken grad vi kan ta intryck från andra samfund och deras metoder och undervisning. Speciellt är församlingens tidigare engagemang i Willow Creek och tankar kring församlingsutveckling en het potatis. Resultatet från mötet blev att vi går vidare och skapar en dialog kring de 28 trospunkterna för att lyssna, lära och förstå bättre vilka grunder som ligger bakom de olika synsätten.
En enkel, men effektiv utgångspunkt i en sådan dialog måste vara att gå till Mästaren själv. När Jesus fick frågan vilket bud som var det det största i lagen svarade han "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...sedan kommer ... Du skall älska din nästa såsom dig själv". Jesus avrundar med att betona att lagen och profeternas budskap vilar på dessa enkla grunder. Matt. 22:34-40.
28 trospunkter, må så vara att de sammanfattar det genuina inom adventismen, måste också kunna mätas mot samma måttstock som Jesus lägger fram. Testa hur varje trospunkt pekar på kärleken till Gud och hur den kan ge en tydlig påminnelse hur vi bättre kan tjäna Jesus och våra medmänniskor. Mästarens principer i Matteus 22 leder till det oundvikliga - om min tolkning av en trospunkt är definitiv och orubblig så måste jag ändå älska och repektera en medmänniska som tycker annorlunda.
Utmaningen blir att se Jesus i varje trospunkt. Utmaningen blir att inte låta trospunkten skymma Jesus.
Sätt Honom först.
söndag 28 september 2008
Trospunkter, metoder och Jesus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Den som tror att trospunkterna är en fast definition av vad adventismen är tar miste!
1854 var trospunkterna 5 till antalet. 1872 de 25. 1894 var de 30. 1931 blev de 22. 1980 blev de 27. 2005 blev de 28...
Noteras kan att det var först 2005 som ordet "bön" ens omnämndes i trospunkterna. Betyder det att det fram tills dess var oadventistiskt eller obibliskt att be?
I inledningen av lärosatserna står: "Lärosatserna kan förnyas..." En av samfundets främsta historiker, Georg Knight, påpekar att denna inledning är unik för adventismen. "Konceptet av progressiv förändring är själva hjärtat i adventistisk teologi", säger han i sin bok Search for Identity, s. 201-202.
En av samfundets tidiga pastorer, J. N. Loughborough, påpekade redan 1861 riskerna med en trosbekännelse. "Första steget till avfall är att sätta upp en trosbekännelse, som talar om för oss vad vi ska tro. Det andra är att göra trosbekännelsen till ett krav för medlemskap. Det tredje är att pröva medlemmarna mot trosbekännelsen. Det fjärde är att ta avstånd från dem som inte tror på den trosbekännelsen, och kalla dem för heretiker. Och det femte är att börja förfölja dem."
Någon slags sammanfattning kan emellanåt behövas för att summera adventistisk teologi, men den som upphöjer det till facit har inte förstått hur (eller kanske ens att) adventistisk teologi har utvecklats och håller på att utvecklas.
Den som är intresserad av en kort historisk exposé av trospunkternas utveckling kan läsa denna artikel.
Tack för kommentaren. Loughborough´s farhåga har jag tyvärr sett besannad upp till nivå fyra när det gäller skismen i Örebro Adventkyrka, men det står för små isolerade företeelser som inte har någon förankring.
Vill lyfta frågan lite genom att ta ett lite större perspektiv. Det är inte bara våra adventistpionjärer som brottats med frågan om omfattningen av skriftliga trospunkter. Luther definierade begreppet audiofora som teologiska frågor som kan vara till nytta för undervisning, men utanför den frälsande delen i evangeliets kärna. Modern kyrkohistoria visar samma diskussion. Det vanligaste inom den evangeliska protestantiska kyrkan är att man har en relativt sparsam definition som fokuserar på centrum i den kristna tron. Den apostoliska trosbekännelsen är en sådan grund som av många anses tillräckling. Våra egna trospunkter är, som jag ser det, i full överenstämmelse med denna bekännelse. Ett viktigt dokument för den evangeliska frikyrkan är Lausannedeklarationen som beskriver centrala ståndpunker för teologi, mission och evangelistation. Det kan förekomma i sådana dokument att man också tydliggör audioforafrågor, för att göra klart vilka frågor som inte ska tillåtas ge upphov till splittring. Orsaken till att man inte vill ha för omfattande trospunkter är, precis som Loughborough antydde, att det kan leda till att man missar målet, man sätter några verbala uttryck till norm för vad det innebär att vara kristen. Därmed har man begränsat tron till något begränsat och litet. Det obregripliga, upptäckten av pärlan, eller senapskornet, är något som alla pånyttfödda kristna ytterst bara vet och har upplevt i sitt hjärta.
Ja varför då ha alla dessa punkter. Slutledningen blir för en människa med ett sunt tänkande att denna siffra 28 är kopplad till saker som pågått borta i USA sedan början av 1840-talet, då Adventismen under tida banor var ett virrhopkok av en sannolikt psykiskt icke tillförlitlig person satte kultstämpel på SDA, som kvarstår i en av dessa punkter, även på ett sätt som närmast förhäver sig gentemot bibeln, vilket ju inte är klokt, som att bibelns auktoritet bekräftas av EW. Tala om kultförklaring.
Det är sorgligt att töämligen intelligenta personer (?) har del i detta utan att just våga reagera. Det finns gott om lågintelligenta personer inom SDA (ja.. men tyvärr) som inte har förstånd att reflektera. Eller känslomänniskor så till den grad som stannar av starka lojalitetskäl, däri andan i SDA som dominerar, att vara infördd i det.
www.freewebs.com/adventkyrkan
Bäste freewebs.com/adventkyrkan...
Ja - varför alla dessa punkter? Vi adventister har en historia, och den är som den är, vi kan inte ändra på det. Nu blev det så att man har formulerat 28 trospunkter. Vi kan välja att se punkterna i evangeliskt ljus - med Kristus i centrum och med en ärlig och uppriktig vilja våga erkänna traditioner som står utanför evangeliet som adiafora. Några av trospunkterna kanske bara representerar EN bild av en sanning som är större? Gud ger oss nya perspektiv när vi är öppna för Hans Ande.
Låt dig inte hämmas av gamla taggar i sidan - Adventikyrkan har sina brister - men se Jesus - och förlåt hellre än att döma. Det är störst.
Om de 28 trospunkterna är mänskliga konstruktioner - vilket de ju är - varför då hänga upp sig på dem?
Man kan välja att hänga upp sig på dem, oavsett om man är adventist eller ej. Så länge jag väljer att hänga upp mig på dem och gör dem till en stor sak så ger jag dem också makt över mig.
Jag har själv valt att inte hänga upp mig på dem. Därmed utövar de inte längre någon makt över mig.
Jag kan fortfarande ha åsikter om dem. Jag kan fortfarande tycka att några punkter är bra, andra mindre bra, och att somliga är perifera. Jag kan fortfarande se logiken i att en kristen gemenskap försöker definiera någon slags gemensam nämnare. Men de definierar inte min gemenskap med Gud, och de definierar inte Kristi kropp på jorden.
Vad gäller varför man förblir adventist så skrev jag om det på sista sidan av Missionären 3/2008. Jag har fått flera positiva kommentarer för artikeln, och det gläder mig om jag lyckats sätta ord på något som flera känner. Får jag ödmjukt föreslå att det är ett exempel på att det finns "tämligen intelligenta" som både reagerar och reflekterar?
Men varför ha kvar EW överhuvudtaget. Jag kan inte begripa, det torde just likväl vara omöjligt, att EW-frågan har varit, men också än mer blivit en energidränerande punkt som man från officiellt SDA-håll vägrar att konfrontera. Man ser det som att det går inte att reformera bort EW. Man försöker retoriskt omskapa eller skapa definitioner i ett än vidare ludd för att försvara eller i bästa fall förklara varför det är som det är.
Nej, det spelar ingen roll att det finns finns vissa intelligenta personer i SDA. Ha! Jag har ju varit med där förr, fast för att vara ärlig, och det ska man ju givetvis vara, jag har aldrig känt en tro som förtjänar det typiska kristna epitetet, kanske hade jag gjort det, om det varit annorstädes. Var har jag ingen aning om, men SDA-prägeln är så förstockande och kvävande att det var just det som ledde mig till att helt enkelt inte gå dit mer.
I efterhand kan jag inte förstå alla dessa år, hur jag, avtrubbades bit för bit och säkert av olika orsaker som var och en förstärkte varandras effekt. I detta hade jag aldrig ett stöd i SDA. Fann inga meningsfränder, annat än möjligen i mitten på 80-talet av några få. Men i SDA skingras folk för att hålla beståndet uppe. Folk flyttar friskt pga de låga medlemsantalen.
Jag hämmas inte av taggar, jag lämnar dem helt enkelt. Puh, jag är fri. Smaka på orden! Jag måste inte vara med i något som gör att jag inte känner mig fri, och det känns än mer i efterhand, som att dessa känslor och insikter som då borde ha kommit, i efterhand rekylmässigt uppenbarar sig. Puh igen!
Det finns ett antal stollar (ursäkta mig ?!!) i, eller i marginmalen av SDA som drar på med gammal lagiskhet eller märkliga åsikter, människor som finner detta attraktivt då de möjligen brister i empatisk eller insiktsmässig nivå.
Jag skulle kunna nämna personer som rent ut sagt inte är kl..a, i SDA. Men gör givetvis inte det! Jag skulle kunna berätta saker som allmänt skulle förmodas härledas till 1800-tal men som likväl motsvarar nutid. Men gör inte det heller. För ett och annat har ju vederfarits under de antal år jag var "med". Man kan säga vad som helst till adventsister, ju "högre" upp de är i sin status så säger de emot en. Ger inte respekt. Man är inte lika mkt "kristen " för dom som dom ser sig själva som.
Jag slipper det.
Så detta "Vi adventister". Vaddå "Vi". Är ni släkt? Ja det är ni ju faktiskt till stor del. Ja jag tror att "adventister" finner både identitet och status i sin "historia". Men det har inget med någon kristendom att göra. En kristen skulle väl bara tala om sin tro, På Guds son, Jesus, den helige ande. Inte en massa trospunkter, konferenser, EW-böcker eller sabbatskoleläxor som definierats i USA. Eller att följa sabbaten till minut och sekund med den stress som det likväl kan skapa. Det är lagiskhet. Det skulle bli som ett "oj oj sa jag rätt nu till den och den eller tänk om jag ljög kanske.. oj oj aj då kanske bäst att inte tala alls då". Ibland försäger vi människor oss. Ibland orkar vi inte vara snälla fast vi vill. Vi vill rentav säga om nån hur dum den och den varit, ja vi vill till och med baktala nån om vi finner att vi blivit förolämpade, och vi vill till och med dra på lite extra. Och så ångrar vi oss efter. Men vi har förgoppningsvis spärrar. Vi går inte över gränsen, vi slår inte nån som varit lite dum. Helst inte. Men så just detta med sabbatsinträdandet. Att det är så ajajaja happhapphapp klocka si och så då är det rullgardinen ner, teven av och bön. Puh, hur orkar folk? DEt är inte möjligt att ständigt leva så och göra det spontant. Man ser på det i bara fysisk bemärkelse. Inte psykisk.
Var kommer detta "proggessiv förändring" ifrån? Inte nån bibel iaf. Duger det inte att säga bara orden -andligt växande-? Nej.. typiskt adventister, en träig halvaspergeraktig torrintellektualism!
Puh, jag slipper det! Jag har vuxit. Kommit tillbak till mig själv. På fritt spår. Och jag vill vara snäll. I hjärtat.
(Eventuella stavfel pga hastighet.)
Ja Anonym - tack för att du tar dig tid att skriva. Jag tror det är viktigt att lyssna och försöka förstå. Just nu är jag inte säker på att jag "hört" allt, eller förstått det du vill säga, men i mycket har du rätt. Varför skulle Adventkyrkan vara perfekt till tro och handling? Jag tror styrkan ligger i att erkänna fel och brister och vara stor nog till att tänka nytt om man kört in på ett hjulspår som leder till introverta diskussioner. Därför väljer jag att bejaka och samtala om problemen i mild ton (hoppas jag), men inte tappa målet - Jesus Kristus i sikte. Det progressiva ligger i att våga gå vidare. Det finns Adventister idag som gör det och i princip lämnar EGW till adiaforahyllan. Evagelisk - vårt andra epitet - står för att se tillbaka till Orginalet - Jesus Kristus. Läs gärna artikeln Jesus evangelistes centrum.
Kanske vi med denna blogg kan vara ett redskap för en förändring. Det finns mycket bra med Adventkyrkan, och vi vill tända det Jesuscentrerade evangeliet som bygger på kärleksfulla relationer bland de som är på väg att mista förstroendet pga att fokus hamnat på annat än Jesus. Men - och det är viktig - artikeln i länken ovan tar upp en Jesus som utmanar - inte en mys-Jesus.
Antar du den utmaningen?
Jag kan till och med be lite om ursäkt på så vis att jag ångrar sältan i vissa ordagångar som jag försåg tidigare inlägg med. Men det var ändå med milda betoningar allting. Jag har en läggning för att låta en aning verbalt "duktig" men det är nog för att jag läste Falstaff F som yngre.
Emellertid är det ju så, att jag aldrig erfarit en viss känsla som somliga eller vissa kristan, eller just "adventister" har beskrivit. (Dvs de flesta "infödda") Och hur veta att de inte spelar eller bara talar på ett sätt som dom tror att andra förväntar eller ser upp till.
Varför detta upprepande av den teologiakademiska termen adiofora. Hur många förstår den?
Jag har ett exempel som gör att bara det blir ett omöjliggörande med att se identitet till sda och det är synen på djur. Dvs i förh till veg mat men enbart då i förh till människans hälsa men inte ett skvatt nämnt om djuretik.
Jag kan inte vistas med människor omkring som går och smygäter köttbullar och hamburgare och i sda passivt sig en vegetarisk syn eftersom inte kött serveras i sda, därmed ser man inte vilka som äter kött. Annat exempel är kaffe. Jag har aldrig druckit kaffe, av egen vilja men jag är inte infödd så det bottnar sig i egen vilja inte i nån uppoffring. Hur många "adventister" som sörplar kaffe hemma eller i sitt mer privata liv kan man bara gissa. Eller alkohol. Det var för mkt tillgjord fasad av vad jag såg och visste. Kanske andra inte tycker att det har så stor inverkan men för mig stör det.
F ö ett div antal andra saker av "teologisk" natur som jag inte ställer mig under med en definitionsprecision som jag ser som lika gärna konstruerade efter den stora mängd komponenter som det finns i bibeln.
Evangelisk, det är ju ändå i grunden. Varför då betona det? Ja inom sda behövs det betonas för det rent evangelsiska har ju som bekant hamnat i skymundan av många "sda trademarks", och dom vet vi ju vilka det är. Dom flesta förstår dem inte och ser inte en fullödig logik i dem, men som andra anhängare har en tro på, kanske med en suggestiv eller allmänt sdalojalistisk tro på.
Men sett på denna sida, så är det likväl en hel del "interntugg". Men det är andra som kommer hit och läser. Det borde stå en "evangelium först"-grej under kommentarsida med design som denna.
Jag när inte att ha taggar, men jag har ingen plikt att ställa mig under saker som inrymmer saker som jag inte delar, man får liksom förhårnader på huden om taggarna är för nära, bildligt sätt.. :-]
....... förhårdnader*
Läste just ditt inlägg Anonym. Vill bara säga att jag inte har som huvudagenda att absolut göra dig till adventist igen, den frågan lämnar jag till ditt eget omdöme under den Helige Andes ledning. Det viktiga är din huvudsyn på evangeliet och Jesus - och - att du har tillgång till en god kristen gemenskap. Vad gäller adiofora - felet är helt mitt eget. Snappade upp det på en teologisk föreläsning en gång, då man ville spegla hur Luther hanterade frågan om viktigt/ovikigt vad gäller det kristna livets centrum. Jag tror det är bra att i förväg veta vilka frågor som är nyttiga att samtala kring, men som inte får leda till osämja...
Du skrev det jag själv tänkt, och som många andra gör. Du visar med de orden att jag tycker att du -inte- är trångsynt.
Annars är vi alla trångsynta på olika sätt. Och i olika nivå ...
(Trångsynthet kan ju leda till att man även missar sig själv, inte längre ser sig själv, man kanske ser sig själv bara i den bild som man tror motsvarar något som är "bättre" än vad man är, andras förväntningar, direkta eller indirekta gamla rester av uppfostran, eller efter en syn som ändå inte är realistisk osv etc mm.)
En av olika saker att mogna i. Anonym ser trist ut men vill pga vissa skäl inte skriva mitt namn och ett nick spelar ingen roll.
God Lördag!
Skicka en kommentar