Musikaliska skyttegravar

Jag förstår inte dispyterna mellan olika sorters andlig musik.

Somliga ogillar s.k. lovsång. De klagar på att samma verser upprepas flera gånger. Jag undrar: Hur ska de klara en evighet i himmelen där "de fyra varelserna ... utan att vila ... säger dag och natt: 'Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren, han som var och som är och som kommer.'" (Upp 4:8)?

Psalmen 375 i Psalmer & Sånger går: "Jesus, det skönaste, största och renaste namn som på människors läppar är lagt, rikt på barmhärtighet, sanning och salighet, rikt av Guds kärlek, hans nåd och hans makt!" Sång 83 i Sjung lovsång alla länder går: "Jesus, Du är den skönaste, Jesus, Du är underbar, Ditt namn är upphöjt över alla andra namn, Du är underbar, Du är här." Den första anses vara en älskad psalm, den andra en lovsång. Bortsett från att den ena tillkom ca 100 år före den andra, så är skillnaden...vad?

Sångtexter är också föremål för kritik. Jag hörde någon förfasa sig över strofen "jag vill också dela kampen, lidandet Han haft" i sången "Jag vill lära känna Jesus" (t.ex. nr 72 i Sjung lovsång alla länder). Vederbörande hade tydligen missat att orden inte är något modernt liberalteologiskt påfund - Paulus skrev dem i Kol 3:10!

Somliga vägrar av teologiska skäl sjunga sånger som har ordet "helgon" i sig. Jag tror heller inte på själens odödlighet, och tror således inte att det finns någon helgonskara där uppe (ännu), och jag inser också de teologiska problemen. Men jag har också teologiska problem med sångtexten i Ps 137:9 "Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan" - men det hindrar inte mig från att tolerera existensen av denna psalm. Och jag kan finna glädje och uppbyggelse i några av de övriga 149 bibliska psalmerna!

Och så har vi det här med instrument. Somliga anser orgeln i kyrkrummet vara OK, men trummor en styggelse. Orgeln är dock en grekisk uppfinning från kring 250 f.Kr., och användes senare bl.a. av romarna i gladiatorspel. Kejsar Nero själv trakterade instrumentet. Långt innan orgeln nådde kyrkorna kanske kristna martyrer gick sin död till mötes ackompanjerade av orgelmusik, under överinseende av en kejsare som bokstavligen gjorde sig till gud! Och fiolen: detta klassiska instrument användes först i dansmusik innan den hittade sin väg in i kyrkrummet... - Släng ut trummorna om du vill, men släng också i så fall ut orgeln och fiolen i konsekvensens namn!

Rörelse till musik möts ibland av rynkade näsor. På det rent personliga planet undviker jag dans i alla dess former som pesten. Men jag har insett att min anti-dans-inställning har mest med min uppväxt och personliga preferenser att göra. Ty: "David och hela Israel dansade framför Gud med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till cymbaler och trumpeter." (1 Krön 13:8). Efter uttåget ur Egypten dansade och sjöng Miriam och de andra israeliska kvinnorna (2 Mos 15:20-21). "Med dans skall de prisa hans namn, till tamburin och lyra skall de sjunga hans lov." (Ps 149:3). När kristusefterföljare blir förföljda uppmanar Jesus oss: "Gläd er på den dagen och dansa av fröjd..." (Luk 6:23).

Och det är inte bara konservativa som bidrar till dispyterna. De mer modernt lagda bidrar, t.ex. genom att generaliserande förvisa alla gamla goda psalmer till historiens skräpkammare. Eller genom att accentuera skillnaderna genom att introducera lovsångsteam, lovsångshäften etc. i direkt kontrast till de (vanligtvis) tre sångerna som sjungs under en gudstjänst. Jag har hört somliga påstå att lovsång är en särskild slags sång, och formulera en teologi kring det. Det må vara hänt att det finns en särskild kategori "lovsång", men låt oss i så fall också formulera kategorier och teologier för "tvivelsång", "överlåtelsesång", "rop-om-hjälp-sång" etc. Eller varför inte "undervisningssång" - i den nytestamentliga församlingen så fanns ju tydligen något sådant: "Lär och vägled varandra med med psalmer, hymner och andlig sång..." (Kol 3:16).

- - -

De klyftor som skapats mellan psalm och lovsång, mellan stillhet och fart, mellan klassiskt och poppigt, mellan lyfta händer eller händer i byxfickorna, mellan dans och värdighet, mellan dittan och dattan, synes mig vara främst skyttegravar som människor grävt. Det behöver inte vara antingen-eller. Ett äktenskap rymmer både stillsamma promenader och passionerad intimitet - de är facetter av samma diamant.

Gud skapade den mångfald som mänskligheten utgör. Det är OK att tycka att det ena berör mer än det andra! Men låt oss inte klä ut våra personliga preferenser i någon slags teologisk kostym, på det att vi icke ska riskera missbruka Herren vår Guds namn genom att påstå att Gud tycker mer om en stil än en annan.

Därmed inte sagt att all musik är bra. Musik berör oss på ett djupt plan, på gott och ont. Man bör definitivt ta hänsyn till kontexten. "För judar har jag varit som en jude... allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några." (1 Kor 9:20-23). Men kontexter förändras. Det som idag är olämpligt behöver inte vara olämpligt för all framtid. Det är med musik som med knivar: knivar kan användas för att skära bröd med - eller att mörda med.

Gräv igen de muskaliska skyttegravarna - men kliv upp ur den innan du börjar gräva igen den. Ty en skyttegrav är, just det, en grav.