söndag 29 maj 2011

Dialog med väderkvarnar

Grunden för gemenskap och progress är dialog och ömsesidig förståelse. Det var därför denna blogg kom till - att kunna vara en del i processen att föra Adventkyrkan mot en större gemenskap och tydlighet i att tjäna evangeliet som Jesu efterföljare. Att bygga den gemenskap som prioriterar de svaga i samhället och bidrar till en bättre värld. I en anda av Luthers råd - att även om Jesus kommer tillbaka imorgon så planterar jag mitt äppelträd idag - så finns bara en väg, nämligen att leva i nuet och göra gott i det sammanhang man råkar vara i. Nästintill 100% av alla adventister skulle hålla med mig i beskrivningen ovan, för det är ju den kristna kyrkans grundbult.


Men - det finns en annan sida. Om frågan ställs för öppet att det behövs en dialog om bilbelsyn - speciellt kring de apokalyptiska frågorna (händelserna i den sista tiden), principer för ett kristet liv (läs matregler och vilodag) så kommer det kraftiga försvaret fram. Ställs dessutom öppna frågor om Ellen G White's ställning som profet eller vanlig människa blir det också motstånd. Alla har givetvis rätt till sin åsikt och det är sunt med dialog. Men inom Adventkyrkan tillåter man - och uppmuntrar - en attityd att motstånd kan bemötas med "så säger Bibeln - punkt" eller ännu värre, att motståndet är en del i en komplott ledd av mörka makter. Detta tankesystem uppmuntrar medlemmar i samma kristna gemenskap att misstänka varandra för att vara vilseledda av satan själv, lurade att vara en del i den sista tidens konspiration mot den sanning man anser sig ha ensamrätt på. Jag har upplevt detta synsätt personligen genom kommentarer på denna blogg och från personer i min närhet som jag trodde var mina vänner. Om jag ändå inte är tillräckligt trovärdig så räcker det med att googla på nätet för att snabbt inse att många adventistledare idag anklags för att vara t.ex. muslimvänliga, och inte minst fångade i katolicismens bedrägeri. Adventkyrkan har blivit Babylon. I mitt facebook-flöde kommer dagligen upp dessa babylonvarningar.

Länge har jag trott att denna våg av 1800-tals pietistisk syn på kyrkan och dess historiska motståndare skulle ebba ut och att tydliga vägval skulle pekas ut av ansvariga ledare inom adventismen. Men mer och mer ser adventismen ut som ett system som sitter fast i dessa klassiska värderingar. De är inskrivna i samfundets fundamentala dokument och bakbinder sina ledare att inte våga gå emot den officiella synen.

Valet blir att värdera till vilket pris det är värt att föra en dialog. Man mår inte bra när man konkret blir kallad för en ond människa och vet att konspirationsteorier sprids för att identifiera motståndare som satans budbärare. Det är inte värt det, det går inte att prata med väderkvarnar! Givetvis är många omedvetna om denna otrevliga insida av adventismen och känner sig nöjda och trygga med sin tillvaro inom adventförsamlingarna. Guds barn finns absolut i tryggt förvar också inom dessa väggar. Men kanske väggarna har gjorts FÖR ogenomträngliga. Den kristna glädjen och frikostigheten skulle säkert göra sig mer synlig om detta konspiratoriska ok kunde tas bort - men andra får ta det uppdraget om det överhuvudtaget är möjligt.

Det finns många andra, och viktigare, arenor för dialog som kan göra skillnad i världen. En sådan möjlighet är att stötta ADRA's verksamhet. En miljard människor lever på gränsen till att dö av fattigdom. Jag väljer att ge mitt stöd där istället för att stötta ett system som misstänkliggör de som inte tänker enligt kyrkomanualen.

I no longer try to be right - I chose to be happy