Grunden för gemenskap och progress är dialog och ömsesidig förståelse. Det var därför denna blogg kom till - att kunna vara en del i processen att föra Adventkyrkan mot en större gemenskap och tydlighet i att tjäna evangeliet som Jesu efterföljare. Att bygga den gemenskap som prioriterar de svaga i samhället och bidrar till en bättre värld. I en anda av Luthers råd - att även om Jesus kommer tillbaka imorgon så planterar jag mitt äppelträd idag - så finns bara en väg, nämligen att leva i nuet och göra gott i det sammanhang man råkar vara i. Nästintill 100% av alla adventister skulle hålla med mig i beskrivningen ovan, för det är ju den kristna kyrkans grundbult.
Men - det finns en annan sida. Om frågan ställs för öppet att det behövs en dialog om bilbelsyn - speciellt kring de apokalyptiska frågorna (händelserna i den sista tiden), principer för ett kristet liv (läs matregler och vilodag) så kommer det kraftiga försvaret fram. Ställs dessutom öppna frågor om Ellen G White's ställning som profet eller vanlig människa blir det också motstånd. Alla har givetvis rätt till sin åsikt och det är sunt med dialog. Men inom Adventkyrkan tillåter man - och uppmuntrar - en attityd att motstånd kan bemötas med "så säger Bibeln - punkt" eller ännu värre, att motståndet är en del i en komplott ledd av mörka makter. Detta tankesystem uppmuntrar medlemmar i samma kristna gemenskap att misstänka varandra för att vara vilseledda av satan själv, lurade att vara en del i den sista tidens konspiration mot den sanning man anser sig ha ensamrätt på. Jag har upplevt detta synsätt personligen genom kommentarer på denna blogg och från personer i min närhet som jag trodde var mina vänner. Om jag ändå inte är tillräckligt trovärdig så räcker det med att googla på nätet för att snabbt inse att många adventistledare idag anklags för att vara t.ex. muslimvänliga, och inte minst fångade i katolicismens bedrägeri. Adventkyrkan har blivit Babylon. I mitt facebook-flöde kommer dagligen upp dessa babylonvarningar.
Länge har jag trott att denna våg av 1800-tals pietistisk syn på kyrkan och dess historiska motståndare skulle ebba ut och att tydliga vägval skulle pekas ut av ansvariga ledare inom adventismen. Men mer och mer ser adventismen ut som ett system som sitter fast i dessa klassiska värderingar. De är inskrivna i samfundets fundamentala dokument och bakbinder sina ledare att inte våga gå emot den officiella synen.
Valet blir att värdera till vilket pris det är värt att föra en dialog. Man mår inte bra när man konkret blir kallad för en ond människa och vet att konspirationsteorier sprids för att identifiera motståndare som satans budbärare. Det är inte värt det, det går inte att prata med väderkvarnar! Givetvis är många omedvetna om denna otrevliga insida av adventismen och känner sig nöjda och trygga med sin tillvaro inom adventförsamlingarna. Guds barn finns absolut i tryggt förvar också inom dessa väggar. Men kanske väggarna har gjorts FÖR ogenomträngliga. Den kristna glädjen och frikostigheten skulle säkert göra sig mer synlig om detta konspiratoriska ok kunde tas bort - men andra får ta det uppdraget om det överhuvudtaget är möjligt.
Det finns många andra, och viktigare, arenor för dialog som kan göra skillnad i världen. En sådan möjlighet är att stötta ADRA's verksamhet. En miljard människor lever på gränsen till att dö av fattigdom. Jag väljer att ge mitt stöd där istället för att stötta ett system som misstänkliggör de som inte tänker enligt kyrkomanualen.
I no longer try to be right - I chose to be happy
Inlägg
30 kommentarer:
SDA har precis som många andra frikyrko-/trossamfund - någon form av grundläggande trossatser som representerar Bibelns undervisning.
Det är församlingsledningens plikt och skyldighet att undervisa blivande församlingsmedlemmar om samfundets grundläggande tro och principer. Dopet är ett av kraven för medlemskap. Det andra är det offentliga tillkännagivandet av att man har tagit del i undervisningen av samfundets troslära och antagit
den.
Om man inte längre delar samfundets tro och har avvikande ideér/tankar som skiljer sej från församlingens - bör man lämna den. Man kan aldrig vinna något genom att skapa splittring och osämja i en andlig församlings-gemenskap.
När Jesus frestades av Satan i öknen citerade han från skrifterna/GT och började med att säga "Det står skrivet". Det står skrivet:
"Men i vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter."
1Kor 1:10
Vid mitt dop bekände jag aldrig att jag "antagit den" (dvs samfundets troslära). Jag bekände bara min tro på Jesus Kristus och på Bibeln som Guds ord. Det är en icke oväsentlig skillnad. Mig veterligen gäller detta också de flesta andra adventister i Sverige.
SDA har aldrig hävdat att de officiella trossatserna utgör någon form av trosbekännelse, tvärtom har man markerat att de inte utgör en bekännelse.
Ett av problemen med de 28 trospunkterna är att de är oprioriterade. T.ex. är nr 10 Frälsningens erfarenhet lika "tung" som t.ex. nr 23 Äktenskapet och familjen. Båda är viktiga i sig, men vilken av dem är viktigast för evigheten?
Missionsföreståndaren i ett av våra nordiska grannländer fick på 80-talet frågan offentligt: Måste man tro på Ellen White för att vara adventist. "Nej", var hans korta och kärnfulla svar.
Det är alltså inte alls så enkelt att avgöra vad man "måste" tro på som SDA, och vad som är "frivilligt", och det är på gott och ont.
Vidare står i inledningen till lärosatserna att "lärosatserna kan förnyas när samfundets generalförsamling möts och leds av den helige Ande..." Ponera nu att det skulle ske: Skulle inte det i så fall föregås av en diskussion som av somliga skulle kunna uppfattas som "avvikande idéer/tankar"? Keith: om du menar att de med "avvikande idéer/tankar" ska lämna församlingen, hur ska då sådan förnyelse kunna gå till?
"Man kan aldrig vinna något genom att skapa splittring och osämja i en andlig församlings-gemenskap." Alltså är t.ex. adventismen i sig en förlust, eftersom den ju uppstod som resultatet av splittring, eller hur menar du, Keith?
Keith: Bra att det kommer fram så tydligt. En grupp människor i en kyrka som känner sig så hotade av "splittring", när det ställs öppna frågor, att den som hotar deras cirklar ska lämna församlingen. Klara besked att dialog inte är välkommet. Hoppas du ändå kan vara lycklig över att leva i DIN Sanning även om det går ut över sunda relationer med dina medmänniskor.
Av frukten ska ni känna dem...
PA - Ponera att en församling har "högt till tak" när det gäller fundamentala trosfrågor.
En del av församling nickar godkännande och säger amen när de hör ett citat från E.G. White - medan en annan del skakar på huvudet och mumlar till sin bänkgranne nej, nej!
En del av en församling har ett hälsoexpo där de bestämt avråder från bruket av alkohol - medan en annan del av församlingsmedlemmarna dricker alkoholhaltiga drycker tillsammans med sina grannar, samtidigt som de försöker rättfärdiga sitt handlande med att Jesus drack alkoholhaltigt vin.
Jag har valt att spetsa till det lite - men det är faktiskt vad som sker runt om i våra församlingar idag.
Vad gör en nykterhetsorganisation som är splittrade i alkoholfrågor?
Ger två helt motstridiga svar? Ger ut två tidningar med olika budskap? Hur trovärdigt är det?
"Enade vi står - söndrade vi falla"?
Var missionsföreståndarens svar i linje med SDA´s gemensamma tro PA? Om inte - var svaret hans egen personliga åsikt och inte samfundets.
Keith: Svaret på dina frågor är inte svart eller vitt, svaret finner du i en uppriktig och ärlig dialog där vi i ödmjukhet försöker se varandras åsikter och tillsammans kan lära av varandara. Kanske någon ändrar sig, eller kanske man ser varandras goda intensioner och kan leva sida vid sida.
Denna artikels huvudtema är just dialog som hjälp för problemlösning, och att vi inte löser sådana frågor med "du bör lämna församlingen" eller "du är vilseledd av satan" argumentet.
För det första: Medlemmarna i en nykterhetsorganisation är eniga om alkoholens skadeverkningar. De är eniga om att varken starksprit eller vin kan intas om man är nykterist. Etc, etc. Men hur många volymprocent får finnas i den dryck en medlem i en nykterhetsorganisation kan inta? 0%? 0,5%? 2,25%? 4%? Står och faller organisationen med vid vilken procentsats man drar gränsen?
Ja, organisationen står och faller med den detaljen - om medlemmarna väljer att låta symbolfrågan om procentsatsen bli avgörande!!! Organisationens röst kommer - tragiskt nog - att tystna om medlemmarna anser att den inre enigheten om procentsatsen är viktigare än det alkoholpreventiva arbetet i stort. (Tragiskt nog verkar det finnas många nykterister som är beredda att göra precis det: läs denna artikel om lättöl och denna artikel om 1800-talets oenighet i IOGT-NTO:s tidning!)
Jag överlåter åt läsaren att dra sina egna slutsatser om analogin mellan nykterhetsrörelsen och församlingen!
För det andra skulle jag vilja uppmuntra dig att begrunda exemplet i NT vad gäller ätandet av kött som offrats åt avgudar.
Notera att frågan inte var någon perifer detaljfråga, utan rörde en central fråga om tillbedjan och tillämpningen av första budordet!
1) I Apg 15 förbjuder apostlarna, inkl. Paulus, kristna från att äta kött som offrats åt avgudar.
2) I Rom 14 är det både tillåtet och förbjudet enligt Paulus - upp till var och en att avgöra!
3) I 1 Kor 8 ger Paulus rådet att att avstå.
4) I 1 Kor 10:23-33 tillåter Paulus att man gör det; han t.o.m. säger att man inte ska bry sig om vad det egna samvetet säger, och att man inte ska forska i köttets historik!
Antingen är Paulus en vindflöjel och kappvändare, eller så lever Paulus efter en högre princip... Jag hoppas att läsaren får ett lika intressant och givande bibelstudium som jag fick när jag löste paradoxen hos Paulus. - Världen fick fler färger än svart/vitt; livet i Kristi efterföljd blev därför besvärligare, men också mer intressant.
ne och PA - jag tror att vi är överens om att man kan vara kristen oavsett samfunds-tillhörighet. Jag har mött många underbara kristna från olika kyrkor.
Alla vet att vår nations välfärd och församlingens framgång beror på hemmets inflytande. Någon har kallat familjen för "samhällets, församlingens och nationens hjärta."
När fungerar en familj bäst? Jesus sa "Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå." (Mark 3:25)
Vad betyder 1Kor 1:10 för er när det gäller vår gemensamma familj - SDA?
"Men hur många volymprocent får finnas i den dryck en medlem i en nykterhetsorganisation kan inta? 0%? 0,5%? 2,25%? 4%? Står och faller organisationen med vid vilken procentsats man drar gränsen?"
För allmän info så är SDA ansluten till Blå Bandet. Vi har även i vårt doplöfte lovat att avstå från alkoholhaltiga drycker.
Keith: 1 Kor 1:10 handlar om att man splittrades i att följa olika ledare. Rådet var att istället se till Kristus och göra det tydligt att det var honom man skulle följa. Problemet vi har idag är att Kristus levde för 2000 år sedan. Vi färgas av olika personers vittnesbörd om honom. Kan vara Ellen White, Philip Yancey eller någon annan. Om du inte sett det tidigare är denna blogg bl.a. till för att söka en mer äkta och radikalt omformande bild på den historiske Jesus - som levde och dog för oss, som visade vägen. I sökandet efter den Jesus hoppas jag vi kan vara eniga.
Angående procenten så blir det väl mer en fråga om hur du hanterar alkoholen. Man kan vara absolutist och man kan vara nykterist. Till sist handlar det ju om hur alkoholen påverkar oss. Om jag tar ett glas vin/öl på kvällen, och sedan hustrun ringer och har motorstopp på vägen hem från jobbet - kan kännas lite jobbigt då att säga att man inte kan ställa upp. Men det kan också vara ett av livets glädjeämnen att att ta ett glas vin till maten. Jag förstår och dömer inte den som gör det, och jag förstår den som avstår. Du och jag kan vara skillnaden för den som inte förstått sin begränsning - då handlar det om att se och känna sin medmänniska.
ne sa: "Keith: 1 Kor 1:10 handlar om att man splittrades i att följa olika ledare."
Du har rätt - men är det inte något som är värt att sträva efter - för Gud vill väl att vi skall ha samma tro? Läs gärna Filipperbrevet 2:1-18. :-)
Hur tänker du? - Skulle din församling vinna något på att alla underordnade sej den tro och ordning som finns där - även om inte alla har samma förståelse/kunskap? Kan det vara en progressiv tanke som kan bidra till en mer sund församlingsgemenskap?
Keith: Mina frågor om volymprocenten har inget med alkohol att göra. Jag försökte göra en analogi mellan en nykterhetsrörelse och en församling, men det verkar som att jag misslyckades med att formulera analogin tydligt nog...
Försök läsa min kommentar igen, nu när jag tydliggjort att det är en analogi.
"Keith: Bra att det kommer fram så tydligt. En grupp människor i en kyrka som känner sig så hotade av "splittring", när det ställs öppna frågor, att den som hotar deras cirklar ska lämna församlingen. Klara besked att dialog inte är välkommet. Hoppas du ändå kan vara lycklig över att leva i DIN Sanning även om det går ut över sunda relationer med dina medmänniskor.
Av frukten ska ni känna dem..."
Det jag skrev ne, var helt i harmoni med vad SDA säger angående församlingsordning och disciplin.
Församlingshandboken finns att läsa på nätet: http://www.adventist.org/beliefs/church-manual/index.html
Keith: den kyrkomanual du hänvisar till är människors verk, inte en helig skrift. Därför kan du tänka på följande:
1. Som PA påpekar finns det en demokratisk ordning för dialog och förändring av manualen inom samfundet. Om vi inte får diskutera möjliga/tänkbara förändringar, har vi då en öppen syn på hur Gud leder oss vidare i förståelse av vårt uppdrag?
2. Önskar att du kunde se hur olika SDA-kyrkor tillämpar denna manual på olika sätt. Jag har besökt SDA-kyrkor i olika länder och kulturer som uppebarligen tolkar manualen annorlunda än vad du gör. Är det du som har tolkningsföreträde?
Slutligen, jag tror på öppenhet, en Gud som är större än vår begränsade förståelse. När en kristen grupp börjar misstänkliggöra och utesluta varandra är det inte längre en frukt av Guds Ande. Det är det denna bloggpost vill lyfta fram - egentligen.
"Keith: den kyrkomanual du hänvisar till är människors verk, inte en helig skrift."
På vilka principer är församlingen byggd på - mänskliga eller gudomliga principer?
"Som PA påpekar finns det en demokratisk ordning för dialog och förändring av manualen inom samfundet."
Är den manual vi har nu giltig eller ogiltig?
"När en kristen grupp börjar misstänkliggöra och utesluta varandra är det inte längre en frukt av Guds Ande."
Vilken var det som verkade i Israel för att bland annat upprätthålla ordningen och manade folket att hålla allt det som Gud hade talat till dem ang. lagar och regler?
Underordnade sej Jesus den ordning som rådde för judarna på hans tid? (tänker på de ursprungliga lagar och regler som hade getts till/av Mose och inte de tillägg som hade gjorts av ledarna på Jesu tid)
Finns det några exempel i Bibeln på
uteslutning och församlings-disciplin? I så fall - vem hade gett den förordningen?
(För mej är det viktigt att poängtera att när jag skriver om uteslutning av medlemmar är det enbart i "tekniska" termer. Alltså när ne skrev sitt inlägg reagerar jag enligt den ordning vi har att hålla oss till och tog ingen vidare hänsyn till den aktsamhet som man generellt bör inta när det gäller felande medlemmar. Gud är både kärlekens och ordningens Gud.)
"Om vi inte får diskutera möjliga/tänkbara förändringar, har vi då en öppen syn på hur Gud leder oss vidare i förståelse av vårt uppdrag?"
I ditt ursprungliga inlägg tar du upp Ellen Whites ställning som profet eller som du uttrycker det "vanlig människa". Jag tror att du menar om hon var en profet eller inte. Du skriver också om att sitta fast i "klassiska värderingar". Du har också skrivit om att "det kan också vara ett av livets glädjeämnen att att ta ett glas vin till maten".
Om nu samfundets tro skiljer sej från din egen personliga - kan man då säga att det råder enhet och harmoni i Kristi kropp?
ne skrev: "Svaret på dina frågor är inte svart eller vitt..."
Hur tänker du? Kan Ellen White och alkohol vara s.k. gråzoner för SDA?
PA skrev: "Försök läsa min kommentar igen, nu när jag tydliggjort att det är en analogi."
När det gäller Paulus råd till de kristna i Rom och Korint så tror jag som du att Paulus levde efter en gudomlig princip - som inte upphävde Guds ord.
Vad jag förstår så fanns det både i Rom och Korint många ny-omvända avgudatillbedjare som avskydde allt som hade med deras förra livsstil att göra. De kunde inte förmå sej att äta sådant som hade avskiljts för avgudaoffer - det var därför som Paulus gav de som inte hade några betänkligheter rådet att vara barmhärtiga och taktfulla när det gällde dessa.
Kan tänka mej att köttstånden på den tiden var överfulla med kött från både orena och rena djur som försäljarna många gånger inte var så noga med att särskilja. Men principen var klar - det har ingen betydelse om du äter kött från djur som offrats till avgudar, för det gör inte köttet annorlunda än om det hade tillretts som mat i hemmet och som dessutom Gud har förklarat för rent - bara det inte får din broder på fall. Det är bättre att avstå med tanke på omständigheterna.
"Du skall älska din nästa som dej själv"?
Hur ser du på det? Skall vi hålla fast vid den tro vi har och progressivt försöka förstå mer av den - utan att fördenskull förkasta delar av den?
Keith: Det vi diskuterar här är inte på ett personligt plan. Jag/vi/du ställer frågor som kan vara relevanta att diskutera.
Du undviker punkt 2 i min förra kommentar. Om det är så att jag menar ett spann av församlingtillämpning som de fakto förekommer inom SDA, är det då din tolkning som ska gälla alla församlingar över hela världen? Eller vill du bara hålla ditt eget hus rent?
Enheten i Kristus innebär fundamentala evengeliska frågor, och inte adiofora som du tar upp (t.ex. att höja upp enskilda ledare/personer som Paulus menar i den text du visar på).
Och - ska enhet betyda att vi enas om att t.ex. alkohol är ok under 1,1339785 promille - då har vi problem. Jag skrev om alkohol och dess konsekvenser på gott OCH ont, inte i tekniska termer.
Nu sätter jag punkt i denna dialog.
Frid Broder :-)
Fundera på den spänning som måste ha uppstått i fråga om kött som offrats till avgudar. Spänningar både på ett teologiskt plan (t.ex. vad innebär sann tillbedjan? Hur ska 1:a budordet förstås i sammanhanget? osv), och på ett praktiskt plan (t.ex. hur göra när man åt hos varandra?). Jag är övertygad om att frågan hade enorm splittringspotential!
Jag kan nästan höra hur de "svaga" anklagar de "starka" för att t.ex. bortse från 1:a budordet och allmänna slapphet i tron, och undrar varför generalkonferensens beslut i Jerusalem ("vi och den Helige anden har beslutat att..."; Apg 15) plötsligt ignoreras. Och jag kan nästan höra hur de "starka" suckar över de "svagas" ängslighet och konservativism. Våra diskussioner om t.ex. EGW:s status torde vara en bagatell i jämförelse...
Ta gärna en paus här och försök leva in dig i situationen och diskussionen!
Så vad blir Paulus lösning?
1) Paulus erkänner konflikten utan omsvep. Han tvekar inte att använda etiketterna "starka" och "svaga" för att beskriva situationen. (Rom 12:1ff)
2) Paulus ger båda sidorna rätt! Inga order ges om att de starka ska göra som de svaga, eller tvärtom. Var och en ansvarar för sig själv inför Gud.
3) Paulus ger däremot order om hur man ska förhålla sig till varandra: "den som vågar äta skall inte förakta den som inte vågar" (Rom 14:3). Men observera vad Paulus också säger till de "svaga": "den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar." Paulus sätter fingret på båda sidornas svaga punkt: de liberalas tendens att förakta de konservativa, och de konservativas tendens att döma de liberala.
4) Den enda absoluta gränsen Paulus synes dra är att en kristen inte ska delta i måltiderna i avgudatemplena (1 Kor 8:10)
5) I 1 Kor 10:27-28 ger Paulus det radikala beskedet att t.o.m. de "svaga" ska tvinga sig att äta offerkött om de a) valt att gå på en middag hos en icke-troende, och b) den icke-troende middagsvärden inte verkar ha reflekterat över frågan.
Den övergripande principen för Paulus är, om vi läser texterna i sin helhet, omsorg om andras väl, framför allt när det gäller frälsningen. Sådan omsorg är situationsberoende, och ibland knepig eftersom livet inte är svart-vitt. Den principen resulterar inte i en lista av doktriner eller handböcker med procentgränser eller listor av vad man kan eller inte kan stoppa in i munnen. Den principen kan t.o.m. tvinga en att ibland agera mot ens egna övertygelser och vanor!
Vi kan diskutera procentsatser, alkohol, EGW, tidpunkt då sabbaten börjar, musik, kaffe, gudstjänstformer och annat sekundärt. Sådan diskussion kan vara nyttig.
Men om vi ska försöka få varandra att tro och tycka likadant i dessa sekundära frågor, då skapar vi splittring, då är enheten hotad.
"Men om vi ska försöka få varandra att tro och tycka likadant i dessa sekundära frågor, då skapar vi splittring, då är enheten hotad."
Vad är grundproblemet?
Grundproblemet är att det som är sekundärt görs till något primärt, ibland med resultatet att somliga far illa; se ne:s ursprungliga bloggpost!
"Grundproblemet är att det som är sekundärt görs till något primärt, ibland med resultatet att somliga far illa; se ne:s ursprungliga bloggpost!"
Jag vet inte vad "far illa" betyder i det här sammanhanget - men jag vet att många oandliga genom alla tider har gjort sej till "martyrer" för att till varje pris få sin vilja igenom - oberoende av den ordning och tro som råder i församlingen.
Förväntar man sej att församlingen skall applådera och hoppa av glädje för att ge sitt odelade samtycke till någon som öppet strider mot och förnekar både sin egen bekännelse och församlings tro? Gal 5:19-21
"Vi kan diskutera procentsatser, alkohol, EGW, tidpunkt då sabbaten börjar, musik, kaffe, gudstjänstformer och annat sekundärt. Sådan diskussion kan vara nyttig."
Hur kan en församlings tro och övertygelse vara sekundär? Bygger inte församlingens tro på Bibelns undervisning och lever vi inte av/genom den?
Med risk att vara övertydlig: med "far illa" menar jag, och nu citerar jag ne:s ursprungliga blogginlägg: "Man mår inte bra när man konkret blir kallad för en ond människa och vet att konspirationsteorier sprids för att identifiera motståndare som satans budbärare."
Apropå "primärt/sekundärt" citerar jag Paulus i 1 Kor 3:11-12: "Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, ..." Grunden är det primära, det som byggs ovanpå är sekundärt. Det sekundära är inte oviktigt, men likaväl sekundärt i förhållande till grunden.
Om försök att väcka frågor kring vår tro, väckta med längtan efter en djupare förståelse av Gud, väckta av kärlek till kyrkan och den trosgemenskap man räknar som sitt andliga hem, om sådana försök blir kallade t.ex. för "förne[kelse av] både sin egen bekännelse och församlings tro", tja, jag kan bara slå upp händerna i en uppgiven gest...
För somliga är vad vi tror det viktigaste. För andra är hur vi tror det viktigaste. (Med "hur" menar jag hur vi bemöter och samtalar med varandra, vad vi tror om varandras motiv, hur vi reagerar på frågor och avvikande åsikter, hur vi hanterar varandras svagheter och misslyckanden, etc.) Jag har med åren förflyttat mig från det förra synsättet till det senare. Jag är långt ifrån perfekt i mitt eget "hur", men förflyttningen har skett pga en ökad insikt att vi är främst kallade till radikal osjälviskhet.
Och enligt min ringa, men bestämda, mening väger denna osjälviskhetsprincip tyngre än vilka doktriner vi håller oss med. Och jag menar att detta är bibliskt, vilket jag försökt kort exemplifiera i tidigare kommentarer. Låt oss också komma ihåg vad som är det främsta kännetecknet på Jesu Kristi egen församling, enligt Herren själv: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:34-35)
Om inget nytt sägs så får detta bli min sista kommentar för den här gången.
Tack PA för ditt senaste inlägg!
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:34-35)"
Hur visar vi varandra kärlek PA?
Genom tystnad?
Allmänt - beskriv hur en lokal församling skall kunna ha en givande och konstruktiv dialog kring ex. alkohol - där utgångspunkten är att enskilda medlemmar tycker sej ha rätt att missbruka drogen utan att känna dåligt samvete?
(Jag skriver missbruka - det ordet används mer allmänt idag när det gäller att ta alla sorts droger - oavsett mängd)
Skall församlingen rätta sej efter medlemmen för att inte såra henne?
Är det kärlek?
Eller skall man försöka tala medlemmen tillrätta och hänvisa till församlingens tro/ordning?
Är det kärlek?
Visar den enskilda medlemmen församlingen respekt och kärlek genom att böja sej för dess övertygelse och inte i all oändlighet kämpa för sin egen sak?
Hur jag behandlar församlingen avgör om jag kommer att känna mej hemma där eller inte.
Det kan också vara det omvända - hur församlingen behandlar mej etc.
Men med den passusen - jag kan ha en sned självbild och känna mej sårad av i stort sett allt som händer och sker där och som går emot hur jag tänker/min attityd.
Det är en sak att känna sej sårad av rent allmänmänskligt beteende - det är en annan sak att känna sej sårad för att man inte får gehör eller erfar motstånd för att man har åsikter som skiljer sej från församlingens.
Vem skall be om förlåtelse och vem är det som är kränkt?
Jesus upplevde dagligen motstånd - när han predikade sanningen. Han blev hånad och hatad för att han ville deras bästa.
Men han älskade dem tillbaka. Han tog illa vid sej ibland - men han blev aldrig bitter. Varför? Därför att det inte fanns något själviskt i honom. Han satte alltid andra människor före sej själv.
Betydde det att han aldrig tillrättavisade eller varnade människor som hade felaktiga åsikter/handlingar?
Okej Keith, låt oss vara konkreta. Du använde exemplet en medlem som missbrukar alkohol.
Anser du att det finns en skillnad mellan att "bruka" och "missbruka" alkohol?
"Anser du att det finns en skillnad mellan att "bruka" och "missbruka" alkohol?"
Jag är medveten om att det är ett kontroversiellt ämne.
Låt mej först helt kort ge en övergripande bild om hur samhället ser på frågan:
Vi har olika åsikter som antingen kan vara styrda av kulturella eller kunskapsmässiga orsaker.
De vanligaste uppfattningarna är att när du brukar alkohol har du kontroll över drogen - om du däremot missbrukar alkohol använder du den av fel anledningar - utan några regler; du är inte helt medveten om riskerna.
Den klassiska uppfattningen när det gäller missbruk/-are är väl annars den som vi ofta ser utanför våra systembolag; bilden av ovårdade och allmänt stökiga människor som ohejdat dricker sej berusade.
Min uppfattning är att när du tar en sådan enorm risk - som det är att bruka alkohol för invärtes bruk - så är det ett missbruk och där stödjer jag mej inte bara på Bibeln utan det är också min egen personliga erfarenhet av drogen.
(Tekniskt så är det inte fel att ex. säga att - "en missbrukare brukade [drogen]alkohol"...)
Tack för svaret Keith. Låt oss anta att församlingsmedlemmen X ibland tar ett glas vin till maten, eller kanske en flaska 3.5%-ig öl. Hans familj och omgivning intygar att han aldrig är berusad. X är själv helt på det klara med att Bibeln fördömer ett bruk av alkohol som leder till berusning, men har - efter att ha studerat Bibeln och bett över saken - landat i slutsatsen att ett försiktigt bruk av alkohol är förenlig med hans kristna tro.
Om du är föreståndare i X:s församling, vad anser du bör göras åt X:s alkoholbruk, eller missbruk enligt din syn?
"Om du är föreståndare i X:s församling, vad anser du bör göras åt X:s alkoholbruk, eller missbruk enligt din syn?"
Förslagsvis:
Jag skulle förvånat konstatera hur öppen och ärlig X har blivit med sin alkoholförtäring och med stolthet genast informera församlingstyrelsen om denna glädjande nyhet.
Med styrelsens godkännande hade jag vid första bästa tillfälle utlyst ett extra församlingsmöte med ett förslag på ett progressivt dokument - innehållande:
1/en ny positivare syn på alkohol.
2/en uppmaning att inte döma de medlemmar som i hemmen ibland omedvetet dricker sej berusade.
3/utlysa en dag i veckan som en speciell festdag - med ex. öl och vinprovning.
4/förslag på att sända en/flera lobbyister till unionsstyrelsen som kan tala om alkoholens alla fördelar och välsignelser i samfundet och samhället i stort.
5/tillsätta en utredningsgrupp för att se över så att ingen i framtiden blir kränkt för att hon/han har druckit eller varit påverkad av alkohol i kyrkan.
6/offentlig ursäkt till alla dem som har blivit tillrättavisade för deras alkoholbruk - och ge dem funktioner i församlingen där de tala sej varma för alkoholens alla fördelar och ha ett positivt inflytande bland barn och ungdomar som felaktigt fått för sej att alkohol inte är en hälsosam och nyttig drog.
7/förslag på revision av hälsobudskapet i ett försök att ge alkoholförtäring en mer rättvis bild i förhållande till den förbättring som drogen ger i att upphöja människan som Guds avbild; moraliskt och förståndsmässigt...
Vad är din åsikt?
Min åsikt? Tja, vid det extra församlingsmötet skulle jag först deklarera min evangelisk-progressiva läggning, och sedan skulle jag argumentera mot det föreslagna dokumentet, och därefter skulle jag rösta mot det.
Skulle dokumentet - mot all förmodan - antas av församlingen skulle jag också be att få min reservation mot beslutet nedtecknad i protokollet.
Det är fruktlöst att försöka föra en dialog när man bemöts med ironi och behängs med åsikter som jag (och andra progressiva) inte har. Jag sätter därför punkt här.
"Det är fruktlöst att försöka föra en dialog när man bemöts med ironi och behängs med åsikter som jag (och andra progressiva) inte har. Jag sätter därför punkt här."
Mitt svarsinlägg är en omskrivning hämtad ur verkligheten.
En grupp i en församling var starkt övertygade om alkoholens förträfflighet. Konsekvensen blev att de inte längre kände sej hemma - de övergav kyrkan och bildade en egen fristående församling...
Men den grund som de baserade sin tro på visade sej inte hålla måttet - gruppen splittrades och återstoden gick slutligen tillbaka till hemförsamlingen.
"Om du är föreståndare i X:s församling, vad anser du bör göras åt X:s alkoholbruk, eller missbruk enligt din syn?"
Jag skulle noggrant följa de råd och principer som finns angiva i Bibeln och Church Manual. Sedan skulle jag kontinuerligt undervisa hela församlingen angående vår grundläggande tro.
Skicka en kommentar