onsdag 13 augusti 2008

Evangelisation är inte en metod utan ett sätt att leva

Evangelium kommer från det grekiska ordet "evangelion" och betyder " gott budskap" eller "glädjebudskap". Evangelisation handlar om att sprida det glada budskapet om Jesus till alla människor. På Wikipedia står det att evangelisation är ”kristenhetens verksamhet för att vinna ytterligare anhängare till sin religion genom att dela med sig av evangelium". Det finns många sätt att nå ut till andra. Massmedia är ett sätt: TV-program, tidningar, Internet (en blogg kanske :).) Det finns de som knackar dörr, arrangerar mötesserier, etc. Man kan evangelisera genom att kommunicera ut det glada budskapet men min åsikt är att evangelisation startar med medmänsklighet, hur vi är och hur vi lever. Om vi kristna kan leva i frid med varandra och vara kärleksfulla goda medmänniskor väcks nyfikenheten automatiskt: ”Vad är det som gör att kristna människor har en sådan glädje och harmoni?”

För några månader sedan ställde jag följande fråga till ett antal människor: ”Tycker du att man bör kunna märka en skillnad mellan kristna människor och icke kristna?” Jag blev förvånad över svaret som blev ”Nej”. Jag anser att när man har bestämt sig för att följa Gud, utvecklar man en personlig relation till Gud vilket leder till en successiv förändring i livet. Värderingar förändras. Inre frid, harmoni och glädje, tacksamhet över livet, tacksamheten över att Jesus har friköpt oss från synden, glädjen över att synden en gång kommer att utplånas och att vi får leva i en syndfri värld. Detta återspeglas i våra liv och i vår gemenskap med andra.

Det glada budskapet handlar inte om en massa krav som tynger ner oss så vi går omkring som nedstämda, glädjelösa, kravfyllda gråa små möss. Då kan vi ”knacka dörr” hur mycket som helst. Ingen vill komma till en glädjelös kyrka, än mindre stanna kvar i en sådan. Gud vill att vi ska glädjas över livet och över gemenskapen med andra! Att stanna upp, andas och njuta, att visa tacksamhet över allt han skapat åt oss, att vara i nuet!

Att sträva efter en god relation till Gud, gemenskap med andra och att vara en god medmänniska, det är den största evangelisationen för mig.

Gal: 5:22-23 Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

1 kommentar:

ne sa...

Håller med dig helt fullt att det kristna livets resa - när det sker tillsammans med Hjälparen som Jesus lovat oss - är ett liv i 100% evangelisation. Vittnandet handlar om att låta människor smaka gudsrikets egenskaper, som ju beskrivs så bra med listan på andens frukter du tar upp.

Hörde häromdagen hur man på bibellinjen på Ekenyholm vill hjälpa ungdomar att gå ut och "vittna". Där sätter man fokus på dörrknackande och på förhand utstakade bibelstudier - en metod som har historiska rötter inom adventismen och som tagits upp på nytt av sk. independet ministries. Istället för att ge ungdomarna möjlighet att reflektera och växa via en grundläggande bibelundervisning, exegetik och kristologi, så kastar man sig direkt in i Daniel- och Uppenbarelsebokens profetiska perspektiv. Med detta som bas ska sedan ungdomar tas sig an mötet med dagens postmoderna och kulturellt mångfasetterade människor. Kan det vara en bra metod? Jag låter svaret ges på sikt när vi ser resultatet och frukterna.
PS. Rätta mig gärna om jag har fel eftersom jag baserar mig på andrahandsuppgifter. DS.