Tankar från Den heliga staden

Jag slår upp ögonen och påminner mig om att jag är långt hemifrån. Idag skall vi utforska den heliga staden Jerusalem. Efter frukosten på adventisternas ”guesthouse” ger vi oss av till gamla stan. Här lever muslimer, judar, armenier och kristna. Det är klart avgränsade områden och vid övergångarna poserar vakter med maskingevär. Vi kommer till gravkyrkan och där är det fullt av turister. Vi gör som svenskar brukar göra, ställer oss snällt i kön. Kön leder till den plats man menar att Jesus balsamerats och begravts. Folk tränger sig och blir irriterade på varandra. En del blir rent av aggressiva. (Några dagar efter vi kommit hem från Israel läste vi i tidningen att det hade varit stor tumult och slagsmål mellan prästerna i gravkyrkan). T o m när man står på en så helig plats för att fördjupa sig i känslan av det offer Jesus gjorde för oss är det svårt att hålla sams med andra. Någon sentimentalitet infinner sig inte, inte ens när jag stoppade ner handen i ett hål där man påstod att Jesu kors hade stått. Vi går vidare genom de muslimska gatorna där trängseln är stor, försäljarna är påträngande och det är mörkt och sjabbigt. Vi kommer fram till klagomuren. Dags att ta fram sjalen och sätta på huvudet annars blir vi inte insläppta. Säkerhetsvakterna går igenom våra väskor och vi blir godkända. Framme vid klagomuren trängs vi igen med olika nationaliteter och religioner. Ritualerna varierar från bockande, vaggande, gråtande, skrikande, bedjande, mumlande etc. Jag fascineras av olikheter. Efter att vi alla lagt en bönelapp i en spricka i muren vandrade vi genom de Judiska kvarteren, vidare till Olivberget och Getsemane. De Judiska kvarteren var lugna och rena. De ortodoxa Judarna lägger man snabbt märke till: långa svarta rockar, svart hatt, korkskruvar, tofsar på skjortan som hänger efter sidorna. Många har dessutom skägg och glasögon. Jag lägger mest märke till trosbekännelsen som de har i en liten fyrkantig ”box” i pannan. Snacka om att tolka Guds ord bokstavligt.

Under de två veckor vi spenderade i Israel var vi aktiva från morgon till kväll för att hinna se och uppleva så mycket som möjligt. Alla intryck tar tid att sortera. Förutom att få glädjen att komma till de platser som Jesus har vistats på är ett av mina största intryck att så många olika kulturer och religioner bor i samma land. Det är inte så konstigt att det blir konflikter. Jag kan se Jesus framför mig när vi står i gravkyrkan för att få uppleva en andaktsstund, men inte ens där håller folk sams. Vi vänder blicken mot vår kyrka där vi faktiskt också har konflikter. Det kan tyckas att det inte är så stora trosskillnader men konflikterna kan bli nog så heta. När man t o m har synpunkter på om vår trosbroder/syster dricker kaffe blir man nästan mörkrädd. Jag tycker att det är så tragiskt att folk har så mycket synpunkter och bekymmer över hur och vad andra trossyskon äter, dricker, har på sig, gör på sabbaten etc. Kan vi inte bara släppa det och fokusera på att ta hand om varandra, förstå varandra, bry oss om varandra. Att försöka se på varandra genom Jesu ögon med ödmjukhet och kärlek.