Jag ska försöka mig på att släppa upp en försöksballong. Under de senaste veckorna har jag umgåtts med Jona. Jona bok har väckt många tankar, och jag vill ta upp en av dem.
Jonas budskap är: "Om 40 dagar skall Nineve förstöras." (Jona 3:4). Jona predikar budskapet - och Nineve går inte under. Jonas profetiska budskap har två egenskaper:Egenskap 1: Det profetiska budskapet förutsäger en specifik framtid, men förkunnandet av det budskapet förändrar just den framtiden. Profetian är antitesen till den självuppfyllande profetian; Jonas profetia är en slags själv-icke-uppfyllande profetia.
Egenskap 2: Det profetiska budskapet har ett "bäst före"-datum. I Jonas fall är det övertydligt: "Om 40 dagar...". Men även utan denna specifika tidsangivelse hade budskapet haft ett "bäst före"-datum: vid någon tidpunkt hade det ju blivit uppenbart att Nineve inte förstörs, och senast då måste ju "bäst före"-datum ha passerats.Jona kan förhålla sig på fyra olika sätt till sitt profetiska budskap och dess egenskaper:
- Jona kan ignorera dessa egenskaper. I så fall blir profeten en parodi på sig själv. Om Jona på 73:e dagen insisterar på att Nineve ska gå under om 40 dagar så är det ingen som tror honom.
- Jona kan passivt acceptera egenskaperna - och bli sittande resten av livet, bitter över att det inte blev som han tänkt sig, oförmögen att göra någon mer nytta för Guds rike som profet.
- Jona kan omtolka sitt budskap: "40 dagar" betyder nog inte 40 dagar, "förstöra" betyder nog inte "förstöra", osv. Omtolkningarna riskerar dock att transformera budskapet till ett formlöst flum, så att budskapet till slut inte är något budskap.
- Jona kan med glädje bejaka det profetiska budskapets egenskaper. Till det yttre blir det inte som tänkt (Nineve förstörs ju inte). Både profetens och Guds rykte riskeras (det Gud säger ska hända händer ju inte!). Men Jona kan med glädje konstatera att budskapet ägde en sådan kraft att det förändrade framtiden i harmoni med Guds önskan, och att budskapet därför har passerat "bäst före"-datum. Jona gör sig mottaglig för nya budskap och nya uppdrag från Gud.
Låt mig blåsa upp ballongen lite till och sedan knyta ihop det hela. Adventismen identifierar sig gärna som en profetisk rörelse. (Se t.ex. samfundets dokument Seventh-day Adventists and the Ecumenical Movement, eller googla på "adventist prophetic movement".) Vi behöver därför ha en stor (själv)insikt i vad det innebär att vara profet och ha ett profetiskt budskap.
Kan det vara så att om vi tillämpade "Jona-modellen" på en del profetior och profetiska tolkningar, så skulle bilden klarna en smula? Har vi - i nuet eller i det förgångna - kört fast oss, men där "Jona-modellen" skulle kunna hjälpa oss framåt?Jag menar inte att alla profetiska budskap har de egenskaper som jag beskrev ovan. T.ex. tror jag inte att profetian om att Messias skulle födas i Betlehem (Mika 5:2) har dessa egenskaper. Det svåra i modellen torde vara att identifiera vilka profetior som har dessa egenskaper.
Profetiska funderingar är "minerad mark", jag vet. Somliga blir oroliga när man tänker i nya banor. Men tro mig: Jag har ingen särskild profetia, tolkning eller trosats i tanken just nu. Jag har alldeles nyligen i Jona bok hittat en tankemodell som jag skulle vilja utforska. Jag är som ett barn som fått en kikare i julklapp, men som ännu inte tittat på världen genom kikaren. Modellen kan förbättras eller förkastas, allt efter vad den förtjänar.Någon tycker säkert att detta inlägg var synnerligen teoretiskt och inåtskådande. Det bjuder jag på; det finns många slags blommor i Guds hage. Men jag hoppas att du ser den progressiva, framåtblickande tanken: Att inte blir sittande under den vissnade busken som Jona, utan att vara öppen för var Herren vill leda oss imorgon.
Inlägg
8 kommentarer:
Tack för att du skänker hopp i en djungel av definitiva tolkningar om framtiden som inom kyrkans värld kallas eskatologi. I vårt adventistsammanhang har vi millerismen som hade 1844 som prognos för Jesu återkomst. Historiskt har man gett missräkningen en förklaring att Jesus gjorde en förflyttning i den himmelska boningen till himmelsen (templets) allra heligaste avdelning istället för att komma till Jorden (hur nu denna tolkning kan ens vara i närheten att kunna prövas...). En förklaring som bygger på att Bibeln inte kan ha fel, det är bara vi människor som missuppfattar den.
Tror att din Jonamodell kan vara aldeles ypperlig utgångspunkt till omvärdering. Traditionellt försöker vi omtolka 1844-teologin, men är det inte mer progressivt att se det positiva? Ytterligare en chans, Gud älskar människan så mycket att han vill ha med så många som möjligt? Att så många som möjligt ska se gudsrikets egenskaper och vara dess lärjeungar. Personligen tror jag den historiska modellen "du måste vara redo när Jesus kommer" skapar mer fruktan och osäkerhet än trygghet. Läser vi historien kring millerismen ser vi att det fanns varnande röster mot hans osunda eskatologi. Kom ihåg att 1844-teologins grundprincip (års/dag-principen) lätt kan innebära att 162 års väntan sedan 1844 bara är början av en betydligt längre period. Men givetvis - jag kan inte veta. Det enda jag kan tro är att gudsrikets egenskaper ska genomsyra världen. Det är det som räknas om vi läser vad Jesus berättar om världens uppgörelse i Matt 25. Kan 1844-budskapet innebära inspiration till att göra skillnad i en värld som behöver oss? Det var vad Jesus levde och dog för redan för 2000 år sedan. Jag tror det. Vad tror du?
Är det inte jobbigt att med ett att skriva intellektuellt inlirkande ? Det är förvisso ett signum för SDA.. Det finns folk som attraheras av det i sig, ett "fint" språk som låter klokt.
Är det möjligen så att det går att ana vad inte kommer till orda? Eller motscarar texten verkligen just det skrivna? Var är subjektet i det hela? Ord som låter fina i sig, men vad ska det leda till? Till nån hjälpaktion i Zaire, som sen ska läsas upp som ett "missionsbrev" nånstans?
Så om egentligen något annat menades men inte skrevs.
"Låt mig blåsa upp ballongen lite till och sedan knyta ihop det hela. Adventismen identifierar sig gärna som en profetisk rörelse. (Se t.ex. samfundets dokument Seventh-day Adventists and the Ecumenical Movement, eller googla på "adventist prophetic movement".) Vi behöver därför ha en stor (själv)insikt i vad det innebär att vara profet och ha ett profetiskt budskap."
Javisst.. Hur man indirekt använder sig av EW som spökar i bakgrunden, gör sig låst av det, och med det där som gör att SDA i princip stänger ute NT-texten om andliga gåvor osv. För tralala där står ju om att människor bör söka att profetera. Oj då, det har man ju inom SDA redan lagt på en viss EW, med alla sina konstiga, felande och mot bibelostringenta texter, för dom finns. Finns att se på whitestate.org m fl ställen.
Googla på "adventist prophetic movement"? (Ja med hartassar). Google ger då bara 5 unika svar varav ett är till denna artikel (!!). 4 kvar alltså. Mitt tips är att istället söka på >>adventist prophetic movement white<<.
"Progressiv" adventism, lirkar och lirkar, vill inte stöta sig med den gamla lag-EW-andan dels inte stöta sig med de som rakt på stödjer sig på Guds nåd, tron på Jesus som rättfärdiggörande som då automatiskt leder till tro med gärningar etc.
En ömöjlig uppgift? Ja givetvis.
Och se på nya siten connectingwithjesus.org
EW på samma höjd som Jesus. Med en förskönad bild dessutom. Hon såg inte ens ut så i verkligheten.
http://i42.tinypic.com/67tow8.jpg
Människorna är små i jämförelse.
Sda är i teologisk låsning. Och på låset står bl a EWs namn, men andra har skrivit det. Är det då bara en kyrka?
Tack M. Du skriver rakt och ärligt. Jag citerar dig: "Progressiv" adventism, lirkar och lirkar, vill inte stöta sig med den gamla lag-EW-andan dels inte stöta sig med de som rakt på stödjer sig på Guds nåd, tron på Jesus som rättfärdiggörande som då automatiskt leder till tro med gärningar etc.
En ömöjlig uppgift? Ja givetvis.
Om det vore omöjligt skulle vi inte skriva, och det finns två huvudskäl.
1. Att leda människor till en radikal Jesustro genom att uppmuntra till att söka den verklige Jesus i bibeltexten - och som uppenbaras av Den helige Ande.
2. Visa att adventismen inte behöver vara en lagisk religion som du så väl beskriver i ditt inlägg. Vi vill uppmuntra till en öppen och kärleksfull gemenskap där det är helt ok att ställa frågor och utveckla synen på EGW och eskatologi. Frälsningen beror inte på hur du ställer dig till EGW eller "1844".
"utveckla synen på EGW". Har inte redan 160 år gett en viss uppfattning?
Därmed skiljelinjen. Man kan inte släppa EW. Trots dess, åtminstone för andra, så uppenbara polarisering.
Jonamodellen i inlägget tycker jag i stort är ett försök till finare namn för efterkonstruktionsmodell. I princip vem som helst kan utge sig för att vara en profet, eller bete sig som profet och när sedan något inte inträffar så finns en efterförklaring. I slutändan blir det manipulation. Att Sda kan inte ha fel, EW har inte fel. Men "du" som har fel. Om du inte tror så förstår du inte och således har du inte rätt ande, ja det är rentav fel på dig. Att du måste ha överseende med felen, för det finns naturligtvis en förklaring eftersom det sen barnsben uppfostrats att Sda är den enda rätta kyrkan.
Hur kan det läggas en plikt på någon att vara i detta, om det inte gjorts ett förarbete till att resignera?
Får jag fråga, hur kan man ha varit så fräck, att inom Sda har lagt beslag på den av andens gåvor som heter profeterande, och ger EW monopol på det? Vem profeterar idag? Var i Sda talas eller predikas det om alla andens gåvor?
Den heliges gåvor. Hur kan en helige ande ges tillträde, om inte alla gåvor talas om eller hålls öppet för? Vad blir det annars för ande som trivs, där inte alla den helige andes gåvor finns?
Inom Sda görs försök till evangelism och kanske inte bara försök. Men så är det också ellenismen. Man går så långt så man menar att man når inte Jesus utan EW.
Vi vill uppmuntra till en öppen och kärleksfull gemenskap där det är helt ok att ställa frågor och utveckla synen på EGW och eskatologi.
Ställa frågor? Men inte mer. Ja gärna ställa frågor. Men sen måste du hålla med. Om du inte håller med, vad får du ut av att vara i konflikt? Somliga kanske inte reagerar på att göra sig själv underdåniga. Det blir inlärt, du måste hålla med, annars har du fel.
Bara människor som trubbats av länge nog vill leva i en sådan miljö. Att alltid stå under, även om de själva släpper in den helige ande till sig själva, med det förstånd som då kommer. Hur kan det gå ihop? Det går inte ihop. Det blir ett lirkande och lirkande. Utöver det så går det säkert inte nöd hos de flesta.
Underdånigheten i Sda inför doktrinerna gäller ju alla, så alla sitter i samma båt.
Och "eskatologi" ... ja det kanske är sda i ena sidan av nötskalet. Om de yttersta tingen. Hur många förstår ens ordet? Men nuet då?
Verklighetsanknytning?
Utöver detta så finns det frågor på ännu "högre" nivå. Det är t ex ett svårare ting med vissa bisarra texter i GT än om EW-frågan även om den senare är av sådana mått att det ger en genomgående prägel som är omöjlig att inte vara tvungen att ta ställning till.
Ibland är det bästa av allt att bara ta en promenad i skogen, höra trädens sus och stå under ett träd om det regnar.
Ja - M - du ger ett inifrånperspektiv om Adventkyrkan som är viktigt att lyssna på. Du beskriver något som knappast borde känneteckna en öppen och kärleksfull församling. Jag försöker lyssna och förstå och hoppas mina vänner inom kyrkan gör detsamma. Då kan vi se en utveckling.
Du skriver: ibland är det bästa av allt att bara ta en promenad i skogen, höra trädens sus och stå under ett träd om det regnar..
Det var väl nästan så Jona gjorde? Satte sig i solen och fick skugga av trädet som Gud lät växa upp? Eller Elia som hörde Guds röst i stillheten?
Håll fast vid den stilla susningen och låt Jesus och hans rike få växtkraft...
Hej "M" och andra!
Ja, jag "lirkar", men jag tror mig vara i gott sällskap därvid. Herren fick "lirka" mycket med sina trögfattade lärjungar. Gud har fått lirka mycket med mig, och antagligen med oss alla. Men visst, Herren välte också över krängarnas bord, och det ska erkännas att jag har ibland också haft lust att göra något liknande i församlingen... Både lirkandet och bordvältandet har antagligen sin tid och sin plats.
Jag håller med om kritiken vad gäller undervisning om andliga gåvor. Men samtidigt måste jag säga, "M", att din beskrivning känns lite inaktuell. Det undervisas idag om andliga gåvor (ja, även från "officiellt" håll). Jag har själv hållit kurser i församlingen om gåvorna. Mina främsta andliga gåvor är administratonens och undervisningens gåvor. Rätt många adventister som jag känner kan på liknande sätt identifiera de gåvor som Anden gett dem. Så var det inte för 10 år sedan, men saker förändras, och det tackar jag Gud för!
Om EGW finns mycket att säga. Jag kan bejaka att hon hade profetians gåva; en profet "bygger upp, förmanar och tröstar" enligt 1 Kor 14:3. Men a) jag anser inte att EGW har monopol på den gåvan, b) jag anser inte henne vara ofelbar, c) jag delar inte hopblandningen av begreppen "profetians gåva" och "profetians ande" som förekommer inom SDA. Det är där jag står personligen; om andra har andra åsikter så får det stå för dem.
Det är också klart att det idag finns en mer nyanserad syn på EGW än det fanns för 20 år sedan inom SDA. Läser man SDAs egna historieskrivare, t.ex. George Knight, så riktar de kritik mot den mytbildning som uppstod efter hennes död, och hur somliga har uttolkat och använt henne.
Men jag håller med dig "M", i vissa avseenden är EGW ett onödigt "lås" för tillfället. Men jag tror också att "där Herrens ande är, där är frihet", som Paulus skriver (2 Kor 3:17). Jag tror att Gud vill befria oss från de låsningar som varje tid, erfarenhet och kultur binder oss med i onödan.
Vad gäller vad jag menade med Jona-modellen så menade jag precis vad jag skrev: ett tankemönster att experimentera med. Ponera t.ex. att 1844-budskapet om Jesu återkomst ska förstås utifrån den modellen?!
Och ja, jag menade googla utan "hartassar", tack "M" för påpekandet.
Kort, när jag skrev lirka så menade jag i en betydelse och innebörd som tangerar eller rentav blir till manipulation, antingen inför andra eller rentav (o)medvetet sig själv.
Sådant lirkande blir, om inte direkt, indirekt till lögn. Man måste fråga sig själv vad man vill, om man verkligen vill se klart, om man verkligen inser vad det innebär att vilja se klart, så gott det går med det förstånd som man har eller kan få mer av.
Men man får inte glömma, att goda människor finns överallt, och även där man inte annars anar.
Synen på EW, du skriver nyanserad. Jag det kan man absolut säga, inte minst sedan man mer blottade i arkiven så har den nyanserade bilden lett dels till att somliga känt sig lurade, andra vill eller försöker på alla sätt komma på lösningar så att det gamla inte faller (vare sig det är i ärligt uppsåt eller (o)medvetet "lirkande"/efterkonstruktion). men jag tror att det är mest sociala krafter och lojalitet som folk låter sig påverkas vidare av. Människor är sociala varelser och ger inte utan vidare upp sina grupper, på gott och ont.
SDA-kyrkan har emellanåt reagerat överilat gentemot en del kritiska röster, och sökt försvara sådant som inte kan försvaras, med de trista resultaten du beskriver. Detta kan jag som medlem och lekman bara beklaga.
Men jag har också sett hoppfulla tecken på försoning och mognad. Ett exempel på detta i vårt eget land torde vara Ingemar Lindén, salig i åminnelse, som det stormade kring en del på 70- och 80-talen, men som på 90-talet arbetade som lärare på samfundets skola. Jag tolkar den utvecklingen positivt (med reservationen att jag inte kan detaljerna). Jag förmodar att ett mått av mognad, mod och förlåtelse krävdes från båda hållen för att utvecklingen skulle gå i den riktningen.
Jag menar dock inte att vi inom SDA är färdiga på den här punkten. Jag skrev att det idag finns "en mer nyanserad syn på EGW". Den som är lagd åt det kremlologiska hållet kan ju få uttolka det där lilla ordet mer i sammanhanget... :-)
"M", jag förstod att du menade något annat med "lirka" än vad jag lade i ordet, men jag ville nyansera diskussionen lite. Jag upplever att du ser saker ganska svart-vitt, vilket du säkert har goda skäl till. Men jag ser också lite andra färgskalor i den SDA-verklighet jag lever i. Du nästintill antyder att den här bloggen ägnar sig åt manipulation/lögn genom att "lirka". Det känns så främmande för mig att jag inte ens blir irriterad av den antydan!
SDA började som en rörelse där teologiskt oskolade lekmän läste Bibeln. Teologiskt var resultatet kanske inte alltid perfekt, med facit i hand. Men det fanns en hängivenhet till Ordet som för mig är adventismens kärna i mycket högre grad än viss teologiska specialiteter. Och lyssnar man på många av samfundets teologer och ledare idag så är det den hängivenheten man vill lyfta fram. Men ja, kyrkor är i mångt och mycket sociala konstruktioner, och det tar som bekant tid att vända ett stort skepp!
Skicka en kommentar