Jag ska försöka mig på att släppa upp en försöksballong. Under de senaste veckorna har jag umgåtts med Jona. Jona bok har väckt många tankar, och jag vill ta upp en av dem.
Jonas budskap är:
"Om 40 dagar skall Nineve förstöras." (Jona 3:4). Jona predikar budskapet - och Nineve går
inte under. Jonas profetiska budskap har två egenskaper:
Egenskap 1: Det profetiska budskapet förutsäger en specifik framtid, men förkunnandet av det budskapet förändrar just den framtiden. Profetian är antitesen till den självuppfyllande profetian; Jonas profetia är en slags själv-icke-uppfyllande profetia.
Egenskap 2: Det profetiska budskapet har ett "bäst före"-datum. I Jonas fall är det övertydligt: "Om 40 dagar...". Men även utan denna specifika tidsangivelse hade budskapet haft ett "bäst före"-datum: vid någon tidpunkt hade det ju blivit uppenbart att Nineve inte förstörs, och senast då måste ju "bäst före"-datum ha passerats.
Jona kan förhålla sig på fyra olika sätt till sitt profetiska budskap och dess egenskaper:
- Jona kan ignorera dessa egenskaper. I så fall blir profeten en parodi på sig själv. Om Jona på 73:e dagen insisterar på att Nineve ska gå under om 40 dagar så är det ingen som tror honom.
- Jona kan passivt acceptera egenskaperna - och bli sittande resten av livet, bitter över att det inte blev som han tänkt sig, oförmögen att göra någon mer nytta för Guds rike som profet.
- Jona kan omtolka sitt budskap: "40 dagar" betyder nog inte 40 dagar, "förstöra" betyder nog inte "förstöra", osv. Omtolkningarna riskerar dock att transformera budskapet till ett formlöst flum, så att budskapet till slut inte är något budskap.
- Jona kan med glädje bejaka det profetiska budskapets egenskaper. Till det yttre blir det inte som tänkt (Nineve förstörs ju inte). Både profetens och Guds rykte riskeras (det Gud säger ska hända händer ju inte!). Men Jona kan med glädje konstatera att budskapet ägde en sådan kraft att det förändrade framtiden i harmoni med Guds önskan, och att budskapet därför har passerat "bäst före"-datum. Jona gör sig mottaglig för nya budskap och nya uppdrag från Gud.
Du kanske börjar ana försöksballongens former: Att det finns en kategori av profetiska budskap med egenskaperna att de förändrar framtiden; att de i någon mening inte går i uppfyllelse, och att de därför har ett "bäst före"-datum. Och inte minst: Hur förstår profeten själv sitt budskap och sin roll?
Låt mig blåsa upp ballongen lite till och sedan knyta ihop det hela. Adventismen identifierar sig gärna som en profetisk rörelse. (Se t.ex. samfundets dokument Seventh-day Adventists and the Ecumenical Movement, eller googla på "adventist prophetic movement".) Vi behöver därför ha en stor (själv)insikt i vad det innebär att vara profet och ha ett profetiskt budskap.
Kan det vara så att om vi tillämpade "Jona-modellen" på en del profetior och profetiska tolkningar, så skulle bilden klarna en smula? Har vi - i nuet eller i det förgångna - kört fast oss, men där "Jona-modellen" skulle kunna hjälpa oss framåt?
Jag menar inte att alla profetiska budskap har de egenskaper som jag beskrev ovan. T.ex. tror jag inte att profetian om att Messias skulle födas i Betlehem (Mika 5:2) har dessa egenskaper. Det svåra i modellen torde vara att identifiera vilka profetior som har dessa egenskaper.
Profetiska funderingar är "minerad mark", jag vet. Somliga blir oroliga när man tänker i nya banor. Men tro mig: Jag har ingen särskild profetia, tolkning eller trosats i tanken just nu. Jag har alldeles nyligen i Jona bok hittat en tankemodell som jag skulle vilja utforska. Jag är som ett barn som fått en kikare i julklapp, men som ännu inte tittat på världen genom kikaren. Modellen kan förbättras eller förkastas, allt efter vad den förtjänar.
Någon tycker säkert att detta inlägg var synnerligen teoretiskt och inåtskådande. Det bjuder jag på; det finns många slags blommor i Guds hage. Men jag hoppas att du ser den progressiva, framåtblickande tanken: Att inte blir sittande under den vissnade busken som Jona, utan att vara öppen för var Herren vill leda oss imorgon.