Är Bibeln barnförbjuden?

Kontrasterna inom samma kyrkväggar kan vara stora ibland.

När jag kliver in lite sent genom kyrkdörren möts jag av några ivriga grabbar i 10-12 årsålderna som letar efter någon som kan sitta i "heta stolen" och svara på vad som egentligen händ Johannes Döparen på Herodes fest. Det blev ett samtal om ond bråd död, men också hur makt, korruption och lättsinnighet kan leda till katatrofalt dåliga beslut. En av grabbarna kunde i detalj beskriva hur stackars Johannes slutade sina dagar. Förhoppningsvis blev det en god reflektion om hur en vandring på livets väg ger oss andra perspektiv än ond bråd död.

Med denna analys av den gudlösa människas ondska i bakhuvudet tar jag del i det pågående bibelstudiet för vuxna som analyserar frågan om det inte är bäst att ta avstånd från och slänga ut alla dåliga filmer och böcker. Studieledare undrade lite retoriskt om det inte förmörkar våra sinnen. Tanken blev uppenbar - vuxna ska vara försiktiga med vad man ser och hör, men det är ok om barn tar del i en analys av samma typ av händelser. Så kan det bli när perspektivet blir lite för snävt. Jag vill testa tanken:

• Vuxna kan - med den Helige Andes ledning - analysera, förstå och agera utifrån det som bygger Gudsriket, med de erfarenheter som film och media ger oss av det verkliga livet. Vuxna kan också - i sin egen egoism vraka och njuta av TV-våldet. Valet är vårt eget.


• Barn skall inte utsättas för svårhanterbara händelser i Bibeln förrän de har en god, Jesuscentrerad gudsbild. Barn kan lika gärna tycka synd om Goliat som att de identifierar sig med den gode David. Barn kan bli rädda att hamna utanför arken istället för tryggheten att vara med på båten osv. Det behövs god vägledning och analys av livets verklighet.
  

Några andra spontana tankar på denna spontana bloggpost?